Growing competition from other modes of transportation has forced railway companies throughout the world to search for increased performance. Travelling time is the most obvious performance indicator that may be improved by introducing high-speed trains. Trains with capability to tilt the bodies inwards the curve is a less costly alternative than building new lines with large curve radii, which is needed for the non-tilted high-speed trains.

Today, tilting has become a mature technology accepted by most operators, but not favoured by many. Research has been conducted on areas with potential to improve the competitiveness of tilting trains.

Track shift force may be critical for a high-speed tilting train and improved levels of track irregularities must be considered. The risk of overturning may give restriction on cant deficiency at high speeds.

Motion sickness in both non-tilting and tilting trains is still being reported. The sensory conflict is the most common explanation of motion sickness.

The running times improve with increased cant deficiency, top speed and tractive performance; however the benefit of increased top speed and tractive performance is small above a certain level.

Guidelines for installation of cant are given that optimize the counteracting requirements on good comfort in non-tilting trains and low risk of motion sickness in tilting trains.

Ökande konkurrens från andra transportmedel tvingar järnvägsföretag över värden att söka efter bättre prestanda. Restid är den mest uppenbara prestandaindikatorn som kan förbättras genom att introducera höghastighetståg. Tåg med förmågan att luta korgarna inåt i kurvor är ett mindre kostsamt alternativ än att bygga nya linjer med de stora kurvradier som behövs för icke korglutade höghastighetståg.

Idag har korglutning blivit en mogen teknik som accepteras av de flesta operatörer, men föredras av få. Forskning har bedrivits inom områden med potential att förbättra konkurrenskraften hos korglutade tåg.

Spårförskjutningskraften kan bli kristisk för ett korglutat höghastighetståg och förbättrade nivåer av spårfel måste övervägas. Risken för fordonsvältning kan ge restriktioner på tillåten rälsförhöjningsbrist i höga hastigheter.

Åksjuka i tåg både med och utan korglutning rapporteras fortfarande. Den sensoriska konflikten är den vanligaste förklaringen till uppkomsten av åksjuka.

Restiden minskar med ökad rälsförhöjningsbrist, topphastighet och traktionsprestanda, men nyttan av ökad topphastighet och traktionsprestanda är liten över en viss nivå.

I rapporten ges vägledning för installation av rälsförhöjning som optimerar de motstridiga kraven på god komfort i tåg utan korgluting och låg risk för åksjuka i tåg med korglutning.