Ett vanligt tillvägagångssätt inom trafiksäkerhetsforskning har varit att beskriva orsaken till olyckor utifrån perceptuella (informationsinhämtning genom synsinnet) och motoriska begränsningar hos föraren. Uppgiften har därmed bestått i att förbättra körförmågan och att förändra den yttre miljön. Detta har dock inte alltid lett till de resultat man önskat sig och under senare år har man börjat förstå att lösningen till problemet inte alltid ligger i vad föraren kan eller inte kan göra utan vad han/hon faktiskt gör.

Tre olika mänskliga felhandlingar har beskrivits: - överträdelse (t.ex. fortkörning, rattfylleri), - misstag (t.ex. bristfälligt seende eller felbedömningar), och - felsteg (glömska).

Då det gäller olyckor har man funnit att det är överträdelser som utgör huvudorsaken snarare än misstag och felsteg. Överträdelser har beskrivits som en medveten avvikelse från rutiner som i vanliga fall skall skydda individen från fara. I detta resonemang utgår jag från följande: att individen aktivt försöker förstå och tolka sin omgivning och att tolkningen påverkar handlingen.

Aggressivitet är många gånger orsaken bakom regelbrott och olyckor i trafiken och fenomenet som sådant har beskrivits som "Road Rage" och kan definieras enligt definitionen "Att medvetet skada eller döda en annan trafikant, eller har för avsikt att skada eller döda en annan trafikant". I mindre extrema fall, vilket också är det vanligaste, har man inte för avsikt att skada andra men där man ändå utsätter andra för fara genom sitt körbeteende