Huvudsyftet med studien har varit att ta fram ett nytt samband mellan trafiksäkerhet och vägytans tillstånd till Vägverkets beslutstödssystem för underhåll av belagda vägar (Pavement Management System, PMS). Den genomförda undersökningen är baserad på data från Vägverkets vägytemätningar på det statliga vägnätet under 1992–1998 samt polisrapporterade olyckor under samma period. Även nederbördsdata har utnyttjats. Analyser har främst gjorts med hjälp av regressionsanalyser. Beroende Y-variabel har varit olyckskvot (olyckor/100 miljoner axelparkilometer). Oberoende X-variabler har varit spårdjup (mm) och/eller ojämnhet angivet i måttet International Roughness Index (IRI i mm/m). Flera olika klassindelningar av materialet har gjorts, bl.a. i trafikflödes- och nederbördsklasser. Vid linjär regression med enbart spårdjup som oberoende variabel erhålls att olyckskvot är oberoende av spårdjup sett över hela året. Vid indelning i sommar och vinter finns en tendens till att olyckskvoten minskar sommartid respektive ökar vintertid med ökande spårdjup. Vid linjär regression med enbart IRI som oberoende variabel erhålls för alla indelningar av materialet att olyckskvoten ökar med ökande ojämnhet. Detta gäller även då enbart personskadeolyckor, både samtliga och enbart de med svårt skadade och dödade, studeras. Vid multipel linjär regression med spårdjup och IRI som oberoende variabler erhålls för flertalet indelningar av materialet att olyckskvoten minskar med ökande spårdjup och ökar med ökande IRI. Trots att data från hela det statliga vägnätet tagits med i analyserna så utgörs ändå 95 % av materialet av vägar med spårdjup <15,4 mm och IRI <5,1 mm/m viktat med trafikarbetet. Konsekvensen av detta är att de linjära samband som skattas bara gäller på vägar med så bra standard. En genomförd variansanalys ger dock inte stöd för att olycksrisken på vägarna med djupast spår skulle skilja sig dramatiskt från de med mindre spårdjup. Vidare ger analysen ytterligare stöd för att högre IRI leder till högre olycksrisk