Syftet med rapporten är att belysa orsaker till varför inte policymål om en ökad andel cykling uppnås i den praktiska planeringen på kommunal nivå, samt bidra med kunskap om hur detta implementeringsunderskott kan minskas. Rapporten baseras på forskningsresultat kring implementering av policymål för ökad cykling i fyra större kommuner. Resultaten visar att implementeringsunderskott delvis är en konsekvens av så kallat stigberoende. Mål om ökad cykling hanterats inom ramen för en implementeringsstruktur, organisering – kunskap – åtgärder, där professionella grupper präglas av kunskaper och färdigheter som konventionellt varit inriktade mot att optimera framkomlighet för biltrafik. Denna inriktning tjänar som modell för operativa problembilder och lösningar i planeringen för ökad cykling. Fokus har legat på funktionell uppbyggnad av cykelnät, förbättrad vägutformning och andra cykelinfrastrukturåtgärder. Framkomlighet för cykel har ökat över åren, men effekter i form av ökad andel cykling har uteblivit. Brist på måluppfyllelse har inte lett till någon omprövning av exiterande angreppssätt och metoder. Tjänstemännen är istället orienterade mot att upprätthålla professionella gränser avseende kompetenser och val av åtgärder. Konkret betyder det att tillgänglighetsvillkor för cykel inte säkerställs, vilket vidare medför risker för att effekter av framkomlighetsåtgärder, och andra åtgärder av kompletterande karaktär, blir små eller uteblir. För att förändra denna situation krävs att trafikprofessionerna utvecklas. I rapporten skisseras tre möjliga angreppssätt kring hur det kan ske: utveckling av planeringsstöd kring tillgänglighetsvillkor för cykel av nationella myndigheter som ska stödja kommunerna i sin planering; större fokus och systematik kring att utreda lokala problembilder för ökad cykling, vilket blir styrande för valet av åtgärder; en starkare styrning av tvärsektoriellt arbete i den praktiska planeringen.

The report aims to highlight reasons why not policy objective of an increased proportion of cycling is achieved in practical planning at the municipal level, and contribute to knowledge about how this “implementation gap” can be reduced. The report is based on research on the implementation of policy to increase cycling in four swedish municipalities. The results show that the implementation gap is partly a consequence of pathdependency. The target of increased cycling is handled within an implementation structure, organizationknowledge- action, where professional groups are characterized by knowledge and skills aiming at optimizing the flow of traffic. This approach serves as a model for operational set of problems and solutions in planning for increased cycling. The substantial work has consisted of building a functional cycling network, improving lane design and other cycling infrastructure measures. Mobility for cycling has increased over the years, but the effects in the form of an increased share of cycling have not materialized. Lack of goal-achievement has not led to a reconsideration of exciting approaches and methods. Officials are instead oriented toward maintaining professional boundaries regarding competencies and choice of action. Concretely this means that accessibility conditions for cycling are not ensured, which further endangers the effects of mobility measures, and other measures of a complementary nature. To change this situation the traffic professions have to develop. The report outline three possible approaches to how this can be done: the development of planning support on accessibility conditions for cycling by national authorities with the role of assisting municipalities in their planning, greater focus and systematics around the investigation of local problems for increased cycling, which the selection of actions should be based on; greater governance in order to establish cross-sectoral work in planning.