Infrastrukturprojekt inom järnvägssektorn karaktäriseras av höga investeringskostnader, lång livslängd och låga driftskostnader. Arlandabanan, dvs. den järnvägsförbindelse mellan Arlanda och Stockholm som invigdes i slutet av 1999, har dessa egenskaper men skiljer sig från andra större järnvägsprojekt genom att den inte till fullo finansierats via statsbudgeten. Regeringen motiverade en sådan lösning med att man på så sätt kan avlasta samhället betydande investeringskostnader samtidigt som de privata finansiärerna kan finna projektet företagsekonomiskt lönsamt. Man sa vidare att Arlandabanan " kommer att knyta samman det svenska järnvägssystemet med Sveriges största flygplats" och att investeringen gör det möjligt " att integrera tågtrafiken från landets olika delar ". Regeringen gjorde också följande bedömning: " utbyggnaden av järnvägar i Mälardalen och i södra och mellersta Norrland kommer därmed att ges goda möjligheter att trafikeras av tåg som angör Arlanda flygplats."1 I ett uppdrag från Riksrevisionen har VTI fått i uppgift att göra en uppföljning av gjorda investeringar i en järnvägsförbindelse mellan Arlanda och Stockholm. Uppdraget innebär att en rapport som beskriver hur de samhällsekonomiska riskerna i Arlandabaneprojektet utvecklats efter det att riksdagen fattat beslut om dess genomförande ska utarbetas. Syftet med detta PM är att redovisa VTI:s uppdrag.