Vid insatser för förbättrad trafiksäkerhet, t.ex. ändrad vägutformning för bättre hastighetsanpassning eller räcke mellan mötande trafikströmmar, är det viktigt att följa olycksutvecklingen för att avgöra om åtgärden har avsedd effekt. Uppföljningsperioderna blir ofta väldigt långa om enbart olyckor med dödade eller svårt skadade personer betraktas. Det finns ett behov att utveckla metoder att följa upp trafiksäkerhetsinsatser i begränsade områden som nyttjar mer information än den som finns i frekvensen av antalet olyckor med dödade eller svårt skadade personer. En metod för att skatta risken för olyckor med dödade eller svårt skadade i små redovisningsområden ska utvecklas. Den ska nyttja information om alla olycksfrekvenser, även olyckor med enbart lindrig personskada eller egendomsskada. Metodens statistiska egenskaper ska analyseras. Två metoder att skatta förväntat antal olyckor med dödade eller svårt skadade personer i varje kommun under ett år ska studeras. Skattningarna baseras på olycksdata från samma år. Skattningarna är därför statistiskt oberoende av antal inträffade olyckor föregående och påföljande år. Det betyder att de fångar upp om risken ändras från ett år till ett annat. Skattningsmetoderna tillämpas för polisrapporterade olyckor på det statliga vägnätet under åren 1994-99. Slutsatsen är att skattningarna i genomsnitt har små systematiska fel. Vidare att kvoten mellan skattningarnas standardavvikelse och deras värden är drygt 0,03.