Vägverket (VV) lagrar i sitt 'Pavement Management System' uppgifter avseende trafikmängd, vägbredd, beläggningstyp, osv., om de statliga vägarna. Dessa uppgifter räcker dock inte för att skapa en indelning av hela det statliga vägnätet i så kallade homogena sträckor, där sträckorna är homogena även med avseende på longitudinell ojämnhet och/eller spårdjup. Det är därför önskvärt att analysera de årligen utförda tillståndsmätningar som registrerar just ojämnhet och spårdjup på de statliga vägarna, och att identifiera vägsträckor som är homogena med avseende på - de för trafikanterna viktiga - egenskaperna ojämnhet och spårdjup direkt utifrån dessa mätserier. Detta notat beskriver tre metoder som har utvecklats för att identifiera övergångspunkter mellan homogena sträckor, så kallade brytpunkter. Slutsatsen är att ingen av de behandlade metoderna går att använda 'rakt av' för att åstadkomma en tillståndsstyrd sträckindelning av hela det statliga vägnätet. AASHTO (1986) ger inga detaljer för det egentliga problemet, nämligen tolkningen av de framräknade kumulativa differenserna. Algoritmen enligt Rübensam och Schulze (1996) verkar vara svår att 'kalibrera' på ett tillfredställande sätt, åtminstone för VV:s mätserier. Metoden enligt Thomas (2003) är inte avsedd att hantera situationer med ett flertal brytpunkter.