Frågorna i enkäten syftade till att beskriva hur kommunen agerar och hur den skolskjutsansvarige ser på säkerheten för de barn i förskoleklass och grundskola som åker med kostnadsfri skolskjuts till eller från skolan. För att veta hur det står till med säkerheten krävs tillgång till uppgifter om olyckor och incidenter. Någon nationell registrering av vilka olyckor som är skolskjutsolyckor förekommer inte och de skolskjutsansvariga i kommunerna verkar inte heller alltid ha ett grepp om dessa uppgifter. Av de 205 kommuner som skickat in svar på enkäten avstod 40 från att besvara frågan om hur många barn och förare som skadats. En skattning av antalet skadade i samband med skolskjuts blir därför mycket osäker, men verkar för en femårsperiod ligga på nivån 4-5 dödade barn samt 115-145 skadade barn och 4-5 skadade förare. Kommunerna har möjlighet att ställa krav på rapportering från entreprenören i händelse av tillbud, incidenter eller olyckor. Enligt undersökningen har färre än hälften (ca 44 %) av kommunerna fått in rapporter om olyckor och incidenter under läsåret 99/00. Vad man kan befara är att det inträffar fler olyckor och tillbud än de som rapporteras. Vidare är det tyvärr även så att drygt en fjärdedel av de kommuner som fått in rapporter avstår från att utvärdera dem. 

Det visar sig att bara tre av tio kommuner själva anordnat någon utbildning eller information. Utbildning eller information till förarna anordnades endast av var tionde kommun. Nio av tio kommuner väljer att ställa ett eller flera extra krav på skolskjutsarna vid upphandling av verksamheten. Kraven varierar mellan kommunerna. Inget enskilt krav förekommer dock i mer än 55 procent av kommunerna. De vanligaste kraven är att det ska finnas en sittplats till varje barn, att föraren är svensktalande eller att man satt en åldersgräns för fordonen eller föraren.