I rapporten jämförs enkäten och intervjun som metoder då det gäller att samla in resdata eller exponeringsdata i trafiken. TSU92-, som är en postal enkätundersökning, jämförs med Riks-RVU, som baseras på telefonintervjuer. Båda undersökningarna var riksomfattande och befolkningstäckande. De pågick parallellt med dagliga enkätutskick och telefonintervjuer. TSU92- var till sin inriktning snävare än Riks-RVU vars syfte var att ge en bred och fyllig beskrivning av befolkningen resvanor. TSU92- var i första hand inriktad på de s.k. oskyddade trafikanterna och deras exponering i trafikmiljön. För att få en totalbild medtogs också övriga väg- och spårbundna färdsätt. Som enkätundersökning var TSU92- behäftad med ett betydligt större bortfall än vad som gällde för Riks-RVU. Skillnaden i svarsfrekvens tycks dock inte haft någon mer systematisk inverkan på resultaten. Den design man använde i TSU92- gjorde att man kom åt mer förflyttningar till fots och med cykel än vad som var fallet i Riks-RVU. Gåendet och cyklandet underskattades sålunda troligen i Riks-RVU. Man kan konstatera att det skedde en överskattning av personbilförarnas persontransportarbete i TSU92-. Som slutsats kan man säga att intervjun allmänt sett är att föredra som metod för att samla in resdata. Förutsättning för bra datakvalité är god även vid mer komplexa frågeställningar. Enkäten är användbar i trafiksammanhang då frågeställningen inte är alltför bred och komplex. Enkäten kan med fördel användas som komplement till intervjun och i kombination med denna för att bredda och belysa frågeställningar.