Den norra stambanan korsas vid Mo Grindar av ungefär 1000 fordon per dygn i vardera riktningen. Antalet passerande tåg ett vardagsdygn är närmare 70 stycken. Vägen går före och efter övergången parallellt med järnvägen. Mellan vägen och järnvägen går ett tunt men tätt skogsparti. Järnvägsövergången sker i en S-form. Eftersom skogspartiet skymmer sikten har inte föraren fri sikt över övergången förrän de sista knappt 100 metrarna innan bommen. Övergången är försedd med helbom och ljus- och ljudsignal och förvarnas av de vanliga 3-2-1-skyltarna.

För att ge förarna ökade möjligheter att hinna reagera, bestyckades även 3-2-1- skyltarna årsskiftet 1999/2000 med ljud- och ljussignaler liknande de vid bom- men, det så kallade Train Warners-systemet (TW), utvecklat av SmartWay.

Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, fick under hösten 2001 uppdraget av Vägverkets Skyltfond, genom SmartWay HB, att utvärdera effekterna av Train Warners. En stor majoritet av de passerande förarna kan anses väl bekanta med förhållandena vid Mo Grindar. En tänkbar, och intressant, långsiktig effekt av TW-systemet skulle kunna vara att förarna anpassar hastighetsnivån eftersom de får en tidigarelagd vägledning om bommen är nedfälld eller inte. Men eftersom TW-systemet redan varit aktiverat en längre tid kunde inte studien utföras som en regelrätt före/efterstudie. Det medför alltså att de långsiktiga effekterna av TW är omöjliga att belysa i efterhand, vilket naturligtvis ur utvärderingssynpunkt är beklagligt.