Transportsystemen i våra större städer genomgår stora förändringar där nya former av mobilitet på kort tid etablerat sig som påtagliga inslag. Elsparkcyklar och liknande former av delad mikromobilitet utgör ett snabbt, tyst och utrymmessnålt färdmedel. Den snabba etableringen har dock inneburit att dagens infrastruktur inte är anpassad till deras egenskaper, vilket har gett upphov till ett antal konflikter. Ett problem är att delade elsparkcyklar ofta lämnas på ställen som påverkar framkomligheten för fotgängare och andra trafikanter och bidrar till en oordnad stadsmiljö. Som följd av detta har parkeringsrestriktioner införts i många städer, bl.a. Stockholm.
Företeelsen med delade elsparkcyklar i städer är fortfarande relativt ny, och systemen och deras förutsättningar förändras snabbt. Det finns således ett stort behov hos väg- och gatuhållare att förstå hur de positiva sidorna hos mikromobiliteten kan stärkas och hur de negativa sidorna kan avhjälpas.
Det här projektet har byggt vidare på projekten Modellering av mikromobilitet (M3) – Förstudie om kunskapsbehov och användningsmönster (2019-2020) och Modellering av mikromobilitet (M3) – Resmönster, potential och utformning av delade elskotertjänster (2021-2023), som båda finansierats av Trafikverket genom CTR.
Rapporten inleds med en beskrivning av bakgrunden till projektet, följt av syfte och mål, metodik, projektledning och genomförande. Rapporten avslutas med sammanfattning av våra viktigaste slutsatser och några utpekade riktningar för vidare forskning, följt av redovisningar av genomförd resultatspridning och forskningsrapporter.