Rusningstrafik är ett välkänt problem som leder till höga utsläpp, trängsel och förseningar. I Sverige inträffar vanligtvis topparna i trafiken kl. 7-8 och kl. 15.30-17, vilket kopplas till start- och sluttider för arbetsplatser och skolor. Dessa peaker i resandeefterfråga är en av de viktigaste kostnadsdrivarna för kollektivtrafiken, med störst kostnadspåverkan från behovet av en stor bussflotta och många förare som inte nyttjas fullt ut under resterande trafikdygn. Antalet bussar kan minskas genom ändringar i avgångstider, där en studie pekar på att justeringar upp till 15 minuter bidrar till betydande kostnadsminskningar. Ett flertal regionala kollektivtrafikmyndigheter (RKM) pekar i sina nuvarande trafikförsörjningsprogram ut en jämnare resandeefterfrågan över trafikdygnet som en strategi för en mer attraktiv kollektivtrafik, exempelvis Region Uppsala, Region Örebro län och Region Östergötland.

Frågan att sprida ut resandet i rusningstid är inte ny, dock är det få RKM:er som aktivt arbetar med frågan och åtgärder för att sprida ut peaken. Tidigare identifierade åtgärder är prisdifferentiering av biljetter beroende på avresetid, belöningar, information om trängselnivå i fordonen, ändrade skolstartstider, flexibla arbetstider och att arbeta på distans. Denna studie syftar därför till att undersöka resandeefterfrågans fördelning över trafikdygnet ur ett RKM-perspektiv för att förstå om och hur problemet prioriteras samt vilka åtgärder som RKM:erna anser är genomförbara. Detta innefattar en förståelse för RKM:ernas förmåga att hantera utspridning av resandeefterfrågan, identifiering av de viktigaste faktorerna att ta hänsyn till samt barriärer till implementering.