Restid är avgörande för många av de beslut som fattas kring transportsystemets utformning, inklusive kollektivtrafiken. Restiden ses generellt som en uppoffring som behöver minimeras, vilket ges stor tyngd i många utvärderingar. Samtidigt finns det tecken på att en tämligen stor del av resenärerna ibland ser restiden som en tillgång snarare än en uppoffring, till exempel genom att tjäna som en välkommen buffert mellan arbete och fritid eller i största allmänhet erbjuda tid för avslappning. Möjligheten att ägna sin restid åt digitala aktiviteter har också underlättats de senaste åren, vilket skulle kunna påverka hur individer ser på sin restid. Med andra ord finns det fog för att ifrågasätta gamla sanningar om synen på restid, hur den upplevs och i slutändan hur den används i beslutsunderlag för utformning av transportsystemet. Denna studie syftar därför till att fördjupa förståelsen för resenärernas upplevelse och användning av restid i kollektivtrafiken. En central fråga är: Under vilka förutsättningar är det, ur ett resenärsperspektiv, meningsfullt att sträva mot kortare restider och när är det mindre viktigt?   

Studien baseras på en enkätstudie genomförd i juni 2024 med drygt tusen respondenter från hela Sverige. Enkäten utformades på ett sätt som möjliggjorde jämförelser med en tidigare studie på samma tema, för att kunna identifiera förändringar som skett under de senaste 15 åren. Utöver detta analyserades statistiska samband mellan å ena sidan olika karakteristika för resenären och resan och å andra sidan när restiden upplevs som en tillgång snarare än bortkastad tid.