Detta abstract är en del av Trafikverkets regeringsuppdrag Mobilitet som en tjänst. Kombinerad mobilitet innebär att flera transportrelaterade tjänster kombineras till en resa, där kollektivtrafiken är ett viktigt grundfundament. Kombinerad mobilitet kräver dock att det finns data tillgängligt och tjänster som möjliggör kombinationen. det vill säga en väl fungerande digital infrastruktur. Idag finns brister i hur denna digitala infrastruktur i Sverige är organiserad, vilket adresseras i en rapport framtagen inom ramen för Trafikverkets regeringsuppdrag inom Kombinerad mobilitet. I arbetet definieras och utvecklas vad en digital infrastruktur för kombinerad mobilitet består av, och varför organisationen av den blivit alltmer viktig. Genom en handfull djupintervjuer och sammanställning av tidigare genomförda studier beskriver rapporten hur den digitala infrastrukturen för kombinerad mobilitet är organiserad i Sverige, Finland och Norge, samt skillnader mellan Sverige och övriga länder. Avslutningsvis presenteras ett antal rekommendationer. Det finns många likheter mellan de nordiska länderna när det kommer till kollektivtrafik och kombinerad mobilitet. Exempelvis präglas nordisk kollektivtrafik av regionalt ansvar och väl utbyggda kollektivtrafiksystem. Länderna har dock organiserat den digitala infrastrukturen på olika sätt, vilket påverkar utvecklingen i respektive land.

De nordiska länderna har i vissa avseenden valt olika vägar för att organisera digital infrastruktur för kombinerad mobilitet. Detta beror sannolikt på en rad olika faktorer, främst historiska och faktorer som rör hur digitaliseringsfrågorna hanterats i samband med omorganisationer. Det finns en avgörande skillnad mellan de nordiska länderna när det kommer till statens roll i att styra utvecklingen av digital infrastruktur för kombinerad mobilitet. Skillnaden har att göra med hur mycket staten styr utvecklingen. Utifrån analysen av organisationen i de nordiska länderna har ett antal utvecklingsområden identifierats. Det första utvecklingsområdet pekar på behovet av att tydliggöra vilka roller olika aktörer bör ta i ansvaret för den digitala infrastrukturen. Det andra utvecklingsområdet handlar om ett ökat fokus på trafikslag utanför kollektivtrafiken och det sista området att samordna kompetens kring digital infrastruktur.