Punktlighet är ett viktigt kvalitetsmått inom järnvägen som påverkar såväl järnvägens attraktivitet som dess samhällsnytta. Trafikens punktlighet beror på såväl yttre som inre faktorer. Dessa faktorer kan vara sådana som ej går att påverka, så som väder eller olyckor, eller sådant som till viss del kan förebyggas, till exempel genom underhållsåtgärder eller bättre trafikinformation. Gemensamt för dessa faktorer är att alla åtgärder har en kostnad. En faktor som går att påverka och där åtgärder har små, eller till och med positiva, samhällseffekter är tidtabellen. Tidtabellen kan konstrueras så att den blir robust mot mindre störningar, vilket tillåter mindre avvikelser från den planerade tidtabellen samt att mindre förseningar kan återhämtas. 

Tidtabeller konstrueras i dagsläget i en årslång process där ansökningar från operatörerna hanteras manuellt av tidtabellskonstruktörerna. Eftersom tidtabellkonstruktörer ansvarar för ett stort antal tåg i planeringen, arbetet med att ta fram en konfliktfri tidtabell i sig är en komplex uppgift, och det kan vara svårt att överblicka och motivera robusthetshöjande tidstillägg eller extra bufferttider mellan tåg, är det svårt att inom den nuvarande manuella hanteringen systematiskt förbättra tidtabellens robusthet. Det finns således ett behov av bättre beslutsstöd samt högre grad av automatisering. 

I KAJT-projekten FlexÅter och FlexÅter2 har vi på KTH utvecklat metoder för att förbättra tidtabellers robusthet. I slutfasen av FlexÅter2 utvecklades även en demonstrator för att visa hur dessa, eller andra metoder, kan användas tillsamman med simulering för att på ett effektivt skapa bättre tidtabeller. Denna presentation syftar till att presentera dessa resultat och den framtagna demonstratorn för att visa hur nya automatiserade verktyg kan stötta framtidens tidtabellsplanering.  

I projekten har vi formulerat matematiska optimeringsmodeller för att minimera restid och förseningstid samt att maximera trafikens predikterade punktlighet genom att justera avgångs- och ankomsttider i en given tidtabell. Metoderna kombineras med mikrosimulering i RailSys. Simulering används för att skapa förseningsdata som används för att prediktera effekten på försening och punktlighet när tidtabellen justeras. De resulterande tidtabellerna utvärderas även med RailSys-simulering för att validera modeller och utvärdera dess effekter.