Elflyg har möjlighet att bidra till minskade utsläpp och buller, givet att flygrutter som idag trafikeras med konventionella flygplan kan ersättas. Elflygplanen förväntas dock ha kortare räckvidd och lägre passagerarkapacitet än flygplan som drivs av fossila bränslen. Därför är det främst korta, regionala rutter, med förhållandevis låg passagerarefterfrågan som initialt passar för elektrifiering, och det kan krävas att vissa befintliga rutter trafikeras med flera laddnings-stopp. En utmaning som måste lösas innan det är möjligt att påbörja kommersiell elflygtrafik, är att tillse så att det finns laddningsinfrastruktur på strategiskt utvalda flygplatser. 

I denna studie gör vi en analys av möjliga elflygnätverk, som tar hänsyn till såväl möjlig räckvidd för elflygplan, investeringskostnad för laddningsmöjlighet på flygplats och hur stor andel av befolkningen som får tillgång till utvalda destinationer med hjälp av elflygnätverket.  

Analysen baseras på en flermåls-lokaliseringsmodell som maximerar regional tillgänglighet, samtidigt som kostnaden för laddningsinfrastruktur minimeras. För att lösa modellen används en nyutvecklad heuristik (en Kernel Search Heuristic) som kan generera näroptimala lösningar på kort tid. 

En fallstudie görs för Sverige. Vi jämför ett scenario där de 38 flygplatser som redan idag har möjlighet till kommersiell flygtrafik, med ett där ytterligare 45 flygplatser (som har en rullbana på minst 800 m) kan användas. Den svenska befolkningen delas in i 281 zoner (50x50 km), och som destination för varje zon används Stockholm city. För att en populationszon ska anses vara täckt (tillgänglig), ska det vara möjligt att nå Stockholm inom fyra timmar.  

Resultaten visar som väntat att tillgängligheten ökar när fler flygplatser har laddningsinfrastruktur, men att ökningen snabbt avtar efter att sex flygplaster har fått laddningsmöjlighet i det stora nätverket (med 83 flygplatser), medan den fortsätter öka förhållandevis linjärt upp till 14 flygplatser om endast dagens flygplatsnätverk (med 38 flygplatser) finns tillgängligt. Detta indikerar att det kan vara värt att investera i flygplatser som idag inte har kommersiell trafik, för att få en snabbare befolkningstäckning, än i flygplatser som redan idag har trafik.  

En analys av hur flygplanets räckvidd påverkar nätverket visar också att en längre räckvidd (600 km i stället för 400 km) kraftigt minskar behovet av flygplatser där man kan ladda, och möjliggör betydligt fler kopplingar i nätverket, vilket ökar flexibiliteten och resiliensen.