För att klara allt tuffare miljö- och klimatmål inom applikationsområden där inte batteridrift räcker till, undersöker aktörer inom flyg, sjöfart, tåg och tunga lastbilar andra lösningar som kan minska utsläppen. Vätgas har lyfts fram som ett sätt att indirekt elektrifiera dessa typer av transporter. Från en teknisk synpunkt är detta relevant på grund av dess potential för att öka räckvidd och nyttolast samt korta tanktider jämfört mot batterielektriska fordon. Från ett samhällsperspektiv skulle ett transportsystem byggt på vätgas kunna kopplas samman med andra sektorer och på så vis skapa synergieffekter, samtidigt som vätgasproduktion geografiskt kan placeras var som helst och därmed bidra till att minska beroendet av importerad energi. Samtidigt tampas vätgastekniken med flera tekniska hinder, som låg volymetrisk energidensitet (jämfört med oljebaserade drivmedel och batterier) och låg energieffektivitet sett från energisystemperspektiv. För att fordon, fartyg och flyg ska kunna tanka krävs ny, säker, effektiv och pålitlig tankinfrastruktur som är tillgänglig där den behövs. Det behövs en ny distributionskedja och storskalig produktion av utsläppsfri vätgas som tillgodoser behovet som finns, även när flera sektorer konkurrerar om resursen. Det behövs alltså utveckling på alla områden, men då alla områden beror av varandra behövs det mer insikter om de olika vägarna framåt för att aktörer ska våga investera. 

Syftet med denna studie är att modellera den geografiska fördelningen av vätgasbehov i den tunga transportsektorn under olika scenarier för 2050. Dessa insikter ska sedan användas för att vidare studera vilka infrastrukturalternativ som är mest fördelaktiga utifrån kostnads- och miljöperspektiv; exempel på alternativ som tas i beaktning är central storskalig produktion kontra distribuerad småskalig produktion, distribution i pipelines kontra distribution via lastbil eller fartyg, import kontra inhemsk produktion, etc. Analysen görs för flyg, sjöfart, tunga lastbilar och tåg, och potentiella synergier med vätgasanvändning i stationär sektor.