Kollektivtrafik är beroende av infrastruktur för sin funktion. Genom att använda sig av ett begrepp som ”hela resan” i utvecklingen av kollektivtrafikens planer och program, har de regionala kollektivtrafikmyndigheterna också visat att de intresserar sig för infrastrukturen som ansluter till kollektivtrafikens hållplatser och bytespunkter, samt vilka möjligheter det där finns för exempelvis parkering och laddning. Infrastrukturen som möjliggör att individer kan cykla, gå och åka bil till kollektivtrafiken har också blivit mer betydelsefull för den strategiska planeringen av kollektivtrafiken. I regionerna utanför de tre storstadsregionerna är detta ”hela resan”-perspektiv potentiellt viktigt då kollektivtrafiken inte är lika utbyggd som i storstaden, vilket gör att resenärerna har ett större behov av att kunna transportera sig till kollektivtrafiken om den ska kunna användas. I fokus för denna studie är utvecklingen av ”hela resan”-perspektivet i kollektivtrafikplaneringen i de 18 svenska regionerna utanför storstäderna och vad den utvecklingen betyder för den regionala samhällsplaneringen.

Denna studie baserar sig på en kvalitativ analys av kollektivtrafikens centrala strategidokument, Regionala Trafikförsörjningsprogram (TFP); den regionala infrastrukturens strategi och investeringsplan, Länstransportplaner (LTP); samt semi-strukturerade intervjuer med centralt placerade tjänstepersoner inom Regionala kollektivtrafikmyndigheter. Dokumenten som analyserats är tre generationer TFP och tre generationer LTP, publicerade efter 2012 och fram till 2022. En centralt placerad representant för varje region har djupintervjuats. 

I stort sett samtliga regioner använder sig av begreppet ”hela resan” i sina senaste TFP och argumenterar för att det är ett viktigt fokus för kollektivtrafikens utveckling i regionen. Användningen av begreppet har ökat över tid och samtidigt har detaljrikedomen i hur perspektivet framställs och förklaras i TFP blivit större. De åtgärder som beskrivs i TFP är ofta pendlarparkeringar för såväl cykel som bil. Laddmöjligheter för bilar blir också viktigare. I tätorterna fokuserar man på den anslutande infrastrukturen för gång och cykel, medan det i landsbygd är bilen som står i fokus. Av en del regioner framhålls också att den tillgänglighetsanpassning av hållplatser som sker för att göra de tillgängliga för funktionsnedsatta också kan ses som en del i ”hela resan” arbetet, eftersom de åtgärderna ofta innebär förändringar i infrastrukturen runt om.