För större investeringar och strategisk utveckling 10-40 års sikt finns ett stort behov av trovärdiga prognoser över resandeutveckling och effekter av planerade åtgärder. I det syftet används trafikprognosmodeller i stor utsträckning av kollektivtrafikmyndigheter och operatörer för långsiktiga analyser. Trafikprognosmodeller gör det möjligt att analysera resenärens behov idag och i framtiden samt hur denne påverkas av förändringar som sker i kollektivtrafiken. Individens resebeteende och resvanor har förändrats till följd av COVID-19-pandemi när allt fler väljer att arbeta på distans. Sedan våren 2022 har resandet med kollektivtrafik i Stockholm stadigt legat ungefär 20 procent lägre än motsvarande period 2019. Minskningen beror sannolikt på en ökad nivå av distansarbete. Om nivån av distansarbete består framgent så finns därför ett stort behov av att inkludera en distansarbetseffekt i trafikprognosmodeller för kollektivtrafik. Denna studie föreslår en metod för att tillämpa effekten av distansarbetet i Stockholms regionala kollektivtrafikprognosmodell.

Metoden baseras på en studie som visade ett samspel mellan socioekonomi och individers förändrade resvanor samt möjligheten att arbeta på distans. Studien föreslår fem kluster med olika typer av bebyggelse- och befolkningsegenskaper och därmed sorteras områden i Stockholms län som är mer lika med varandra i samma kluster. Antalet kollektivtrafikresor som börjar inom varje kluster studeras för nuläget genom att analysera resematriser som tas fram utifrån biljettvalideringar under hösten 2019 och 2022 för att öka förståelse om resebeteendet på klusternivå och hur detta ändrades efter pandemin. Förändringar i antalet resor mellan 2019 och 2022 på klusternivå representerar en permanent effekt på resandet per kluster, vilken benämns distansarbetseffekt. Denna distansarbetseffekt, som ges som en procentsats per område, tillämpas områdesvis på reseefterfrågan i de regionala långsiktiga prognosscenarierna med antagandet om att effekten förblir konstant mellan nuläget och framtiden.

Analysen av resebeteendet på klusternivå under 2022 visar att den största resenärgruppen som representerar befolkning med högsta utbildningsnivån och bor i innerstad reser korta resor, medan den minsta gruppen som består av områden på landsbygden, reser längre resor än övriga grupper. Till följd av distansarbetet minskar den största resenärsgruppen sitt resande mest, medan grupper med lägre utbildning eller inkomst fortsätter resa i störst utsträckning.