Kapacitet på järnväg mäts ofta baserat på standarden UIC-406 och huvudsakligen för redovisning av kapacitetsutnyttjande för genomförd trafik. UIC-406 utgår från en viss trafikering av infrastrukturen där tågordning och möten/förbigångar är fixerade. I samband med TTR-projektet och kommissionens senaste förslag till förordning blir redovisning av tillgänglig kapacitet i kapacitetstilldelningens tidiga faser viktig då en stor andel av tåglägena förväntas förplaneras samt tillgänglig kapacitet segmenteras i olika tåglägessegment.

I de tidigare faserna finns ofta kunskap om antal tåglägen, tågtyper med prestandabeskrivning, avgångs- och ankomststationer. Däremot inte samma kännedom om avgångs- och ankomsttider, oftast kan dock ett tidsfönster anges där tågläget blir attraktivt. De tidiga faserna ställer krav på ett kapacitetsmått som inte utgår från en viss trafikering med alla konflikter lösta utan istället redovisar volymer av tåg av olika typer som beräknas få plats på infrastrukturen under en viss period. Vi föreslår ett mått som inspireras av metoder använda i industrin där ett viktigt begrepp är ställtid, tid som åtgår att ställa om produktionsresursen mellan olika produkttyper. I järnvägssystemet uppstår ställtid till exempel mellan två på varandra följande tåglägen av olika tågtyp och/eller riktning. 

Måttet beräknas enligt följande:

• Måttet fungerar, precis som UIC-406, på sträckor utan förgreningar eller större trafikförändringar inom sträckan.
• Kapacitetsmåttet utgår från ytan som tågläget belägger i en tidtabellsgraf, distans multiplicerat med tid. Detta summeras för samtliga belagda signalblock på sträckan.
• Den summerade ytan fördelas utmed tidsfönstret, vid tidsfönstrets början har tågläget inte konsumerat någon kapacitet, vid tidsfönstrets slut har tågläget konsumerat sin kapacitet. Detta motsvarar den osäkerhet som avgångstiden har inom tidsfönstret.
• Samtliga prognosticerade tåglägens fördelade kapacitet summeras över perioden och en ackumulerad graf fås som representerar den totala kapacitetskonsumtionen.
• Trafikens heterogenitet hanteras genom introduktion av ställtid mellan varje par av tåglägen av olika typ, denna ställtidsyta är konstant mellan givna tågtyper. Ställtidens utbredning begränsas av de två tåglägenas tidsfönster. Ställtidsytorna blir på detta sätt ett mått på den heterogenitet som de tidiga processtegen tar höjd för.