Microplastics from road traffic, mainly from tyre wear, are globally considered to be one of the largest sources of microplastic contamination in the environment. Plastics can either be deposited in the road vicinity, at the roadside and in ditches or spread via stormwater and air to the environment and receiving water bodies. In cold climates, microplastics, as well as other traffic-related pollutants, can be temporarily stored in snow and ice on and around roads and streets. The location and concentration of these pollutants is influenced by winter operations, where ploughing and skid control contribute to redistribution, and by melting and compaction of ice and snow. This creates reservoirs of microplastics and other pollutants, which are released into stormwater or surrounding soil during thaws, but also provides an opportunity to reduce the spread of microplastics by managing snow and ice appropriately. In the present report, a case study of microplastics in snow has been carried out in the municipality of Karlstad in Sweden, to get an idea of the potential variation, both in terms of concentration and total amounts in relation to traffic and the location of the sampling in the street environment. Microplastics have been analysed by pyrolysis GC/MS to identify tyre-specific polymers in combination with eight commonly occurring plastic types. In addition, six municipalities in different parts of the country responded to a questionnaire on microplastics in snow and urban snowmelt management. The results show that microplastics related to tyre wear (rubber polymers) tend to be present in higher concentrations on and near the carriageway. Other plastics show a less clear link to traffic. Along a salted bicycle lane, an elevated level of polypropylene, from which the brush of the sweep-salting machine is made, could be detected in the surface layer of the snow. In general, knowledge about microplastics in urban snow is low in the municipalities that responded to the survey.

Mikroplaster från vägtrafik, främst från slitage av däck, bedöms globalt vara en av de största källorna till kontamineringen av mikroplast i miljön. Plasterna kan antingen deponera i närområdet, vid vägkanten och i dikena eller spridas via dagvatten och luft till omgivning och recipienter. I kalla klimat kan mikroplaster, liksom andra trafikrelaterade föroreningar, komma att mellanlagras i snö och is på och kring vägar och gator. Var föroreningarna återfinns, och i vilka halter, som de påverkas av vinterdriften, där plogning och halkbekämpning bidrar till omfördelning, samt av smältning och kompaktering av is och snö. Detta skapar förråd av mikroplaster och andra föroreningar, som vid töväder frigörs till dagvatten eller omgivande mark men utgör även en möjlighet att minska spridningen av mikroplaster genom att hantera snö och is på ett anpassat sätt. I föreliggande rapport har en fallstudie av mikroplaster i snö genomförts i Karlstad för att få en bild av den potentiella variationen, både med avseende på koncentration och totala mängder i förhållande till trafik och var i gatumiljön proverna tagits. Mikroplaster har analyserats med pyrolys GC/MS för att kunna identifiera däckspecifika polymerer i kombination med åtta vanligt förekommande plasttyper. Vidare har sex kommuner i olika delar av landet besvarat en enkät om mikroplaster i snö och hantering av urbana snömassor. Resultatet visar att mikroplaster som kan relateras till däckslitage (gummipolymerer) tenderar att förekomma i högre halter på och nära körfälten. Övrig plast visar mindre tydlig koppling till trafik. Längs ett sopsaltat cykelstråk kunde en förhöjd halt av polypropen, som sopsaltmaskinens borste är tillverkad av, påvisas i snöns ytskikt. Generellt är kunskapen om mikroplaster i urban snö låg hos de kommuner som besvarade enkäten.