I denna rapport studeras mål och åtgärder för minskad biltrafik i svenska kommuner. Resultaten visar att kommunernas arbete för minskad biltrafik mycket tydligt fokuserar på de centrala delarna av kommunernas centralorter. Det är tydligt att det är bilens negativa effekter på stadsutvecklingen som är det viktigaste skälet till att minska andelen biltrafik. Stadens ”attraktivitet” är ett återkommande nyckelbegrepp i beskrivningar av framtidens stad och biltrafikens roll. Kommunerna vill skapa en stad som är estetiskt tilltalande, attraktiv för boende, besökare och handel. I den attraktiva staden ska gång-, cykel- och kollektivtrafik spela en viktigare roll än förut, och i linje med det anser man att biltrafiken bör prioriteras lägre. Kommunerna vill ändra förhållningssätt i trafik- och stadsplanering och sluta planera för rörlighet, som man anser sig ha gjort tidigare, och istället planera för tillgänglighet.

De åtgärder som man vill genomföra kan sorteras i tre kategorier. I den första kategorin ingår åtgärder som går ut på att öka gång-, cykel- och kollektivtrafikens attraktivitet jämfört med bilen. En andra kategori av åtgärder är sådana som ger gång-, cykel- och kollektivtrafiken prioritet där de konkurrerar med biltrafiken om utrymme i stadsmiljön eller trafiksystemet. En tredje vanligt förekommande kategori av åtgärder, och den som kommer närmast direkta restriktioner, är parkeringsåtgärder. 

Kommunernas arbete med att minska biltrafiken kännetecknas av några mer eller mindre s.k. ”blinda fläckar”. Några av dessa är: a) Bilresor till och från externhandel, b) Biltrafiken i övriga tätorter och på landsbygden, c) Regionala resor med bil, d) Mål om minskat resande med bil, och samordningen med investeringar i väginfrastruktur och vägkapacitet, som ökar biltrafikens framkomlighet.