På grund av tjällyftning uppkommande Vägskador kan motverkas eller helt elimineras genom speciella åtgärder antingen vid vägens byggande eller senare, då den kommit i bruk, dvs genom reparationer vid lokala skadesträckor.

Vare sig målet är att få en helt tjälskadefri väg eller enbart en till viss grad tjälsäker väg, måste man kunna bedöma var i terrängen betingelser finns för tjälskjutning av sådan art att den kan åstadkomma skador hos den färdigbyggda vägen. Vid vägföretaget Långsele - Sollefteå är markförhållandena komplexa och på längre sträckor ej möjliga att utreda med normal arbetsinsats. De utförda markundersökningarna har också visat sig icke vara nog detaljerade för att alla för skadande tjällyftning betydelsefulla inhomogeniteter i marken skulle kunna uppspåras.

Som brukligt är utgick man vid bedömning av tjälskyddsåtgärder från ett tjälskyddskrav, som innebar ett delvis tjälskydd. Tjällyftningsskador var alltså förväntade, men blev första vintern (1968 - 69) så svåra, att rätt omfattande reparationer måste utföras.

Påföljande vinter hade skadegraden hos vägen väsentligt gått ned, men på många sträckor kunde fortfarande skador men av moderatare typ noteras, förutom att vägbanan inom vissa avsnitt var "orolig".