Sommaren 1998 lades ett provfält med våtsynbara vägmarkeringar på rv 63 söder om Filipstad. Dessa har följts upp under fyra år. Efter fyra års slitage från vägmiljön hade flera provmarkeringar fortfarande bra funktion och man såg en anledning till att kontrollera dessa efter ytterligare ett år, våren 2003. Retroreflexionen för torra och våta vägmarkeringar samt luminanskoefficienten för torra markeringar mättes våren 2003. Jämte detta gjordes även en subjektiv bedömning av slitagetillståndet. Denna funktionskontroll utfördes på 5 provmarkeringar samt den plana (ej våtsynbara) referensmarkeringen. Resultaten visar att 2 av de 5 provmarkeringarna skulle ha klarat funktionskraven för en klass-3-väg enligt RUV (Regler för Underhåll av Vägmarkering). Med andra ord hade åtminstone 90 % av mätplatserna högre retroreflexion i torrt än 100 mcd/m2/lux, 90 % hade retroreflexion i vått på åtminstone 35 mcd/m2/lux och 90 % hade luminanskoefficient lägst 130 mcd/m2/lux. Dessutom bedömdes mindre än 10 % av markeringen vara bortsliten. Orsaken till underkännande var alltid retroreflexionen för våt markering. Funktionen för de två provmarkeringarna som har klarat samtliga funktionskrav (friktionen kontrollerades dock ej) måste anses vara mycket bra, med tanke på att de nu hade legat på vägen i fem vintrar. Sedan 1998, då ovannämnda provsträcka lades, har nya material utvecklats. Det borde därför vara av största intresse att upprepa en liknande studie. En sådan studie skulle kunna ha till syfte, inte endast att testa nya vägmarkeringsmaterial, utan även att jämföra resultat från provfält med kant- och mittlinjer. Ett sådant projekt skulle med fördel kunna genomföras inom CEN 226/WG2/durability.