Projektet Priopunkt har genomförts som ett KAJT-projekt av Linköpings universitet och RISE under perioden 2024–2026. Utgångspunkten har varit att traditionella mått för punktlighet och försening, såsom RT+5 och merförsening, i första hand beskriver tågens punktlighet men i mindre grad fångar hur störningar påverkar resenärer och samhällsekonomin. Syftet har därför varit att utveckla och pröva en metodik för samhällsekonomisk värdering av störningar i järnvägssystemet som kan användas som ett kompletterande underlag för prioritering av underhålls- och andra åtgärder för ökad punktlighet.

Projektet kombinerar tre delar: förseningsbidrag (per station), resandeuppskattningar och samhällsekonomiska kalkylvärden enligt ASEK. Förseningsbidrag används för att analysera hur störningar påverkar tågets försening längs resan. För att uppskatta hur många passagerare som berörs på olika delsträckor och vid olika stationer används Sampers-baserade resandeuppskattningar eftersom faktiska passagerardata saknas. Genom att kombinera dessa delar har projektet kunnat beräkna både passagerarförseningar och samhällsekonomiska kostnader för enskilda störningar, platser och anläggningstyper. Metodiken omfattar även analys av kritiska störningar, inklusive en vidareutveckling till kritiska störningar per station baserat på kanalpunktlighet (RT+3).

Metodiken har tillämpats i en fallstudie på Södra stambanan. Resultaten visar att prioriteringar förändras när analysen går från ett rent tågbaserat mått till passagerarförsening och samhällsekonomisk kostnad. Vissa platser och anläggningstyper framstår som betydligt viktigare när hänsyn tas till hur många resenärer som påverkas och hur stora de samhällsekonomiska konsekvenserna blir. Känslighetsanalyserna visar samtidigt att resultaten är relativt robusta för variationer i beläggningsantaganden, men att prioriteringsbilden påverkas mer av hur långa händelser avgränsas och inkluderas i analysen, exempelvis med hjälp av klustrering.

Projektet visar hur punktlighetsanalys kan kompletteras med ett resenärs- och samhällsekonomiskt perspektiv. Metodiken ger Trafikverket ett underlag för att identifiera var störningar orsakar störst konsekvenser för samhälle, och kan komplettera befintliga mått i prioritering av punktlighetshöjande åtgärder. Den kan implementeras i ett praktiskt verktyg och i fortsatt forskning, exempelvis för att analysera och följa upp effekter av genomförda åtgärder.