Tillgänglighet i landsbygder och mindre tätorter har länge betraktats som en fråga om transporter. När service centraliseras förväntas invånarna resa längre för att nå vård, handel, utbildning och andra samhällsfunktioner. Projektet ”Vänd på tänket för ökad tillgänglighet i glesa geografier" har studerat hur tillgängligheten på landsbygder kan öka genom att i stället låta service och tjänster komma till invånarna.

Forskningsprojektet finansierades av Trafikverket och genomfördes under perioden 2024-2026 i samarbete mellan IVL Svenska Miljöinstitutet, Trivector Mobility och VTI – Statens väg- och transportforskningsinstitut. Triple Access Planning-modellen har fungerat som teoretisk utgångspunkt och projektet bygger på enkätstudier, fallstudier, intervjuer, workshops och samhällsekonomiska analyser av lösningar från olika delar av Sverige. I projektet har tre olika strategier identifierats för att vända på tänket och öka tillgängligheten till service i landsbygder: servicen etableras lokalt, den digitaliseras eller den blir mobil och kommer till invånarna. Exempel på lösningar är allt från hybridbutiker och multifunktionella servicepunkter till fjärrundervisning, digital vård, bokbussar, mobila vårdtjänster eller fritidsverksamheter som flyttar mellan olika orter. När service finns närmare människor minskar behovet av resor.

Samtidigt visar studien att lösningarna ofta skapar fler nyttor än bara ökad tillgänglighet. Färre transporter innebär lägre klimatpåverkan, men lösningarna kan även stärka den sociala sammanhållningen genom att skapa mötesplatser och lokalt engagemang, bidra till arbetstillfällen och göra det lättare att bo kvar i mindre orter. Många av de framgångsrika exempel som beskrivs i rapporten bygger på lokalt engagemang och eldsjälar. Samtidigt visar projektet att ideella krafter inte kan bära utvecklingen ensamma. För att fler ska kunna använda och utveckla vänd- på- tänket-lösningar krävs stödjande strukturer från offentliga aktörer.

Tillgänglighet behöver få större plats i samhällsplaneringen och inte enbart behandlas som en transportfråga. Kommuner och regioner behöver planera för tillgänglighet bredare än transporter och aktivt stödja de aktörer som redan idag bygger framtidens landsbygdsservice. Rekommendationen är också att fler funktioner samlas i lokala servicenoder, att avtal och upphandling används mer strategiskt och att kommuner och regioner avsätter resurser för samverkan med näringsliv och civilsamhälle. En viktig uppgift för Tillväxtverket och andra organisationer som arbetar med att stötta landsbygdsutveckling är att sprida kunskap om nya arbetssätt till fler aktörer. Sist men inte minst behöver regering och riksdag se till att det finns en grundläggande finansiering så att kommuner och regioner kan stötta innovativa lösningar som ökar tillgängligheten i glesa geografier genom att vända på tänket.