Under 2024–2025 genomförde Metodgruppens utskott för vägmarkering en ringanalys av två provningsmetoder enligt SS-EN 1871: mjukpunkt och stämpelbelastningsvärde. Provningen utfördes av sex deltagande laboratorier med syftet att studera resultatspridning, metodvariation och att ta fram precisionsdata. Totalt analyserades sex termoplastiska vägmarkeringsmaterial. VTI ansvarade för provförberedelser, statistisk analys och rapportering. 

Samtliga laboratorier genomförde provningar på fyra prover vardera. Underlag om metodtillämpning och utrustning samlades in för att kunna bedöma avvikelser från standarden.

För mjukpunkt visade analysen på generellt god repeterbarhet vilket innebär liten spridning av mätresultat mellan upprepade mätningar utförda av samma laboratorium. Reproducerbarheten varierar mellan olika material vilket tyder på att skillnader mellan laboratorier har inverkan på resultaten.

De materialoberoende måtten visar dock att repeterbarheten är god, medan reproducerbarheten varierar mellan materialen. Ingen tydlig skillnad kunde observeras mellan laboratorier som använde bitumenringar och dem som använde ringar enligt Wilhelmi-metoden, men dataunderlaget är för begränsat för att dra säkra slutsatser om ringtypens påverkan.

För stämpelbelastningsvärde uppvisade resultaten både låg repeterbarhet och låg reproducerbarhet för de flesta material. Även de materialoberoende måtten för metoden gav oacceptabel repeterbarhet och reproducerbarhet.   

Ringanalysen visar att metodtillämpningen varierar avsevärt mellan laboratorier och att det finns behov av harmonisering av både utrustning och provningsrutiner. Resultaten ger en första indikation på metodernas precision och utgör ett viktigt underlag för framtida utveckling av provningspraxis inom vägmarkeringsområdet.