Underhåll av det svenska järnvägsnätet beskrivs ofta som eftersatt och i behov av ökad finansiering. Ett komplement till ökad finansiering är att minska kostnaderna för underhåll genom effektiviseringar. I denna studie redovisas resultaten av ekonometriska analyser av ett datamaterial som omfattar uppgifter om järnvägsnätet och samhällets kostnader för järnvägsunderhåll under åren 2011–2023. Analysen pekar, för det första, på att det finns en effektiviseringspotential i att förändra kontraktens sammansättning. Genom att flytta bandelar mellan kontrakt och i förlängningen slå ihop eller dela upp kontrakt kan kostnaderna minska. En andra analys avser förekomsten av kostnadsskillnader mellan utförandeentreprenader och totalentreprenader. Eftersom avtalen har olika incitamentsstruktur och riskfördelning kan utrymmet för innovationer och därmed slutkostnader skilja sig åt. Resultaten pekar på att det kan förekomma sådana skillnader men en viss osäkerhet i resultaten gör det svårt att dra säkra slutsatser. En tredje fråga som analyseras avser nivån på den tonnagereglering som kompenserar entreprenörer för trafikökningar under avtalstiden. En jämförelse mellan underlaget för nu gällande tonnagereglering och de indikationer som ges av den nya analysen talar för att ersättningarna idag överkompenserar entreprenörerna. Sammantaget bidrar studien med empirisk kunskap som kan stödja Trafikverkets tillgångsförvaltning mot ett effektivare underhåll.