Denna rapport utgör ett kunskapsunderlag för att bedöma möjligheten att tillämpa undantag enligt artikel 17 i EU:s luftkvalitetsdirektiv (2024/2881), som medger att överskridanden av gränsvärden för PM₁₀ inte behöver leda till åtgärdsprogram om de kan härledas till sandning eller saltning av vägar under vintern. Syftet är att sammanställa aktuell kunskap om hur vinterväghållning påverkar PM₁₀-halter, samt att analysera metodik för att kvantifiera dessa bidrag.

Resultaten visar att både sand och salt bidrar till PM₁₀, men att sandning generellt har större påverkan, särskilt genom uppvirvling av vägdamm under våren. Samtidigt är det mycket svårt att särskilja bidraget från sand från andra källor, såsom dubbdäcksslitage, vilket gör det problematiskt att uppfylla direktivets krav på otvetydig källidentifiering. Salt bedöms ha mindre hälsoeffekter och är lättare att identifiera i luftprover. Salt kan även användas istället för sand, för att minska sandens bidrag till PM₁₀.

Studien konstaterar att det saknas en tydlig motivering till undantaget i direktivet, och att undantaget riskerar att motverka arbetet med att förbättra luftkvaliteten. Det finns ingen ny kunskap som styrker att källorna bör undantas ur hälsosynpunkt och då de är antropogena är det möjligt att minska deras bidrag till PM₁₀. Flera medlemsländer har tillämpat undantaget, men ofta utan att kunna visa på otvetydig källidentifiering avseende främst sandens bidrag. I svensk kontext är det särskilt svårt att tillämpa undantaget på grund av kombinationen av sandning och dubbdäcksanvändning.

Rapporten rekommenderar att Sverige inte bör tillämpa artikel 17 i sin nuvarande form, men att ett begränsat undantag för vägsalt kan övervägas. Vidare föreslås att EU-kommissionen bör förtydliga vilka åtgärder specifikt riktade mot vintersandning och vintersaltning som krävs innan undantaget får användas, samt att framtida forskning bör fokusera på att utveckla metoder för att särskilja källor till PM₁₀.

This report provides a knowledge base for assessing the applicability of exemptions under Article 17 of the EU Ambient Air Quality Directive (2024/2881), which allows exceedances of PM₁₀ limit values to be exempt from action plans if they can be attributed to winter road sanding or salting. The aim is to compile current knowledge on how winter road maintenance affects PM₁₀ levels and to analyze methodologies for quantifying these contributions. 

The findings show that both sand and salt contribute to PM₁₀, but sanding generally has a greater impact, particularly through the resuspension of road dust in spring. At the same time, it is very difficult to distinguish the contribution from sand from other sources, such as wear from studded tyres, making it problematic to meet the directive’s requirement for unambiguous source identification. Salt is considered to have less adverse health effects and is easier to identify in air samples. It can also be used as a substitute for sand to reduce PM₁₀ emissions.  

The study concludes that the directive lacks a clear justification for the exemption, and that the exemption risks undermining efforts to improve air quality. There is no new knowledge supporting that the sources should be excluded based on health effects and being anthropogenic, their contribution to PM₁₀ can be mitigated. Several Member States have applied the exemption, often without being able to demonstrate clear source attribution, especially for sand. In the Swedish context, the combined use of sanding and studded tyres makes the exemption particularly difficult to apply.  

The report recommends that Sweden should not apply Article 17 in its current form, but that a limited exemption for road salt could be considered. Furthermore, it is proposed that the European Commission should clarify which specific measures related to winter sanding and salting must be taken before the exemption can be used, and that future research should focus on developing methods to distinguish sources of PM₁₀.