Bilen har historiskt varit en frihetssymbol för många. Det kommer den fortsätta att vara. Men allt fler efterfrågar också den frihet det innebär att inte behöva äga egen bil. Friheten att ha gång- eller cykelavstånd till affären, möjligheten att ta kollektivtrafik till jobbet eller skolan, tillgången till en bilpoolsbil för helgutflykten - eller friheten att ibland inte behöva resa alls utan kunna hantera vardagens behov från hemmet eller i närområdet. Friheten det innebär att kunna välja en hållbar livsstil utan orimliga avkall på ett gott liv. I städer såväl som i landsbygder. I en ny frihetsreform för mobilitet går individens behov av tillgänglighet hand i hand med samhällsmål om kraftigt minskade klimatutsläpp, minskad resursanvändning och attraktiva livsmiljöer för alla. En sådan frihetsreform förutsätter en stark och stabil ryggrad av kollektivtrafik, med tåg, bussar, spårväg, tunnelbana och färja i så stora delar av landet som möjligt. Ryggraden behöver kompletteras med flexibla och individanpassade tjänster av delade bilar och efterfrågestyrda minibussar - nya tjänster som tar position mellan dagens kollektivtrafik och den privata bilen. Den behöver kompletteras med ökade möjligheter att tryggt och enkelt kunna ta sig fram med gång, cykel och delad mikromobilitet. Och den behöver utvecklas i ett sammanhang där nya logistiklösningar, digitala tjänster och förändrad samhällsplanering minskar behovet av att resa. En ny, hållbar frihetsreform för framtidens mobilitet handlar lika mycket om att kunna resa hållbart, som om att kunna avstå från att resa. I den här rapporten presenteras tre förslag för att ta steg i en sådan riktning.