Denna rapport undersöker problematiken kring materialegenskaper hos grusslitlager, som numera huvudsakligen tillverkas av material från bergtäkter istället för morän och grustäkter. Denna förändring har bidragit till att 70–80 % av de levererade materialen inte uppfyller Trafikverkets kravspecifikationer, främst på grund av brist på finmaterial och lera. Finmaterial är avgörande för att säkerställa stabilitet, täthet, bundenhet och motstånd mot yt-uppmjukning hos grusslitlager och stödremsor. Ett överskott av filler, uppstår vid produktion av asfaltmassor. Detta överskott hanteras vanligtvis genom deponering eller blandning i grova sorteringar. För att främja hållbart byggande och resurseffektivitet föreslås att överskottsfillern används för att kompensera för den låga finmaterialhalten i bergkross till grusslitlager. Projektets syfte är att undersöka hur funktionen hos grusslitlager förändras med olika inblandningsnivåer av överskottsfiller från asfaltverk. Målet är att bidra med kunskap för revidering befintliga krav om resultaten visar på tillräcklig eller förbättrad funktion. Dessutom ska projektet leda till en kostnadseffektiv produktionsmetod för inblandning av filler, säkerställa jämn variation av fillerhalt och homogeniserade produkter. Metodiken innefattar laboratoriestudier och fältförsök. Flera bergtäkter med olika mineralogisk sammansättning valdes för att öka validiteten av resultaten. Målet var att proportionera material för att uppfylla Trafikverkets krav på kornstorleksfördelning för grusslitlager. Packningsegenskaper, bärighet och täthet testades enligt standardiserade metoder. Laboratoriestudier visade att undersökta grusslitlagermaterial utan inblandning av filler inte uppfyller Trafikverkets krav på kornstorleksfördelning. Däremot kunde vissa grusslitlagermaterial, genom inblandning av filler, justeras så att de uppfyllde de ställda kraven. Packningsegenskaperna visade att den optimala vattenkvoten var omvänt proportionell mot finmaterialhalten. Bärighetsmätningar visade att grusslitlagermaterial utan fillerinblandning generellt hade högst bärighetsvärde. Permeabilitetsmätningar visade att inblandning av filler minskade materialens genomsläpplighet, vilket innebär ett bättre motstånd mot vatteninträngning och yt-uppmjukning. En produktionsmetod utvecklades för att hantera filler med befintlig produktionsutrustning i bergtäkter. Metoden innefattar inblandning av fuktig filler i material i storleksfraktionen 0/150 med hjullastare, följt av krossning och siktning till 0/16 storlek. Fullskaleförsök visade att den ökade andelen fillerfraktion i den färdiga 0/16-produkten var proportionell mot den inblandade mängden filler. Vidare påvisades att produktionsmetoden gav ett väl homogeniserat grusslitlagermaterial.