Traffic-derived microplastics, i.e., tyre wear particles, wear from polymer-modified bitumen, and road marking wear are assumed to be one of the largest sources of microplastic contamination. Road markings as a source of microplastic emissions are still a rather unexplored research area, and there arestill large knowledge gaps regarding annual wear, concentrations in different environments, and eventual risks for flora and fauna.  

This report has aimed to estimate the annual wear of road markings in Sweden and to investigate the knowledge on a municipal level related to road markings and wear. In addition, road markings from different traffic environments have been documented throughout the project, and the wear on these has been investigated. The project has also aimed to clarify which processes that contribute to the wear of road markings, as well as to map out which types of road markings that are subjected to specific types of wear. A survey was sent out to all municipalities in Sweden with questions about the type of road marking material, annual purchases, budget, wear rate, wear-prone traffic environments, and main causes of wear on road markings. In total, we received answers from 223 out of 290 municipalities. 

The result from the survey indicates that transverse road markings (e.g., yield lines, and pedestrian crossings), driving lines, and lines within roundabouts wear fast and that winter maintenance, use of studded tyres, and traffic loads are the main causes to wear. In general, the knowledge was low regarding annual purchases/applied amounts and many of the municipals mentioned that they do not have the budget to maintain road markings to a desirable extent. For upcoming procurements, we recommend the municipalities to make higher demands on the quality of the material, as well as adhesion and maintenance which might result in lower costs, a need for less material, and thereby also a reduced wear. 

Trafikrelaterad mikroplast, det vill säga däckslitage, polymermodifierad bitumen och slitage från vägmarkeringar bedöms globalt vara en av de största källorna till kontamineringen av mikroplast i miljön. Vägmarkeringar som källa till mikroplast är ett relativt outforskat område och kunskapsluckorna är stora kring slitagemängd, koncentrationer i olika miljöer och eventuella risker för flora och fauna.  

Syftet med rapporten har varit att uppskatta det årliga slitaget av vägmarkeringar i Sverige samt att undersöka vilken kunskap kommunerna har om vägmarkeringar och dess slitage. Därtill har vägmarkeringar från olika trafikmiljöer dokumenterats under projektets gång och slitaget av dessa har undersökts. Projektet har även syftat till att tydliggöra vilka processer som påverkar slitaget samt kartlägga vilka grupper av vägmarkeringar som utsätts för olika typer av slitage. En enkät skickades ut till Sveriges alla kommuner för att undersöka vilken kunskap kommunerna har kring typ av vägmarkeringsmaterial, årliga inköp, budget, slitagehastighet, i vilka trafikmiljöer det största slitaget sker samt vad som orsakar slitage på vägmarkeringar. Totalt svarade 223 av 290 kommuner på enkäten.  

Resultatet från enkäten visade att tvärgående vägmarkeringar (t.ex. stopplinjer och övergångsställen), körfältslinjer och linjer i rondeller slits fort och att vinterväghållning, dubbdäcksanvändning och höga trafikflöden är de vanligaste slitageorsakerna. Kommunerna hade dålig kunskap kring hur mycket vägmarkeringsmaterial som köps in/läggs ut varje år, majoriteten nämnde även att budgeten styr och att den inte räcker till för att underhålla vägmarkeringar i den utsträckning som de hade velat. Inför kommande upphandlingar rekommenderar vi att kommunerna ställer relevanta krav på materialets kvalitet, uppföljning och underhåll vilket på sikt skulle kunna sänka kostnaderna och minska slitaget.