Syftet med denna promemoria är att studera olika aspekter av att införa möjligheter till regress i järnvägssektorn. Regress innebär att den som drabbas ekonomiskt av förseningar som förorsakas av någon annan ges möjlighet att kräva ersättning för sina kostnader från den som förorsakat störningen. Om parterna i branschen skulle ges möjlighet att ställa regresskrav måste ramförutsättningarna vara sådana att detta kan göras till lägsta möjliga systemkostnad. Detta förutsätter ett väl fungerande system för att registrera störningar och dess orsaker. I frånvaro av kvalitetssäkrad information av denna art finns en risk att regresskrav skapar tvister som i förlängningen kan komma att avgöras i domstol. Detta skulle kunna resultera i betydande samhällskostnader för att administrera systemet. Trafikverket administrerar idag ett system med en stor mängd information om förseningar och inställda tåg. Många uttag ur systemet förutsätter en betydande manuell arbetsinsats. Kvalitén på registreringen av orsaken till att tåg är sena och i synnerhet av orsaken till att tåg ställs in, behöver också förbättras. Dessutom är det idag svårt att identifiera antalet tåg som leds andra vägar än vad som ursprungligen planerats. Vår samlade bedömning är emellertid att Trafikverkets system med information om förseningar och dess orsaker ger en god grund för att implementera ett system för regress. Det mesta talar för att de brister som behöver rättas till under alla omständigheter kommer att hanteras av Trafikverket.

VTI has been commissioned to analyze the preconditions for, and possible consequences of introducing the possibility of regress in the railway industry. Regress refers to the possibility of anyone that is stricken by financial consequences of train delays caused by someone else, to reclaim these costs. Introducing a system of this nature would not increase costs to the industry but would transfer costs to the culpable party. To the extent that operators and the infrastructure holder adjusts the way in which activities are implemented, the risk for delays may shrink which in the long run may reduce prices and tariffs. A substantial part of the report is spent on the systems currently in place for registering delays and their consequences. It is demonstrated that the infrastructure holder runs a sophisticated system of this nature. The shortcomings of this system, which includes quality problems with registering the cause of delays and in particular shortcomings with respect to the possibility to register trains that are cancelled an/or rerouted, will most probably have to be rectified irrespective of the presence of a system with regress. The data collection system would then be appropriate also for handling regress. Most delays are small, resulting in limited consequences only for affected parties. The consequences of few major disturbances may however, be substantial, but it has not been feasible to make cost estimates of these costs.