I takt med att fastighetsbolag strävar efter att minska klimatpåverkan och byggkostnader för parkering i befintliga bostadsområden, ökar behoven av att förstå boendes resvanor och förändringsbenägenhet samtidigt som det finns en oro kring de boendes inställning till förändringar. En omställning från bilberoende till ett mer hållbart resande är avgörande för att uppnå dessa mål, särskilt i bildominerade områden från 1950- till 1970- talet. Denna studie undersöker hur boende i sådana områden, med utgångspunkt från tre stadsdelar i Stockholms län, kan reagera på förändringar i parkeringsreglering, mobilitetsutbudet och bostadsområdet.

Tre fastighetsbolag — John Mattson, Svenska Bostäder och Familjebostäder — genomförde en enkätstudie inom ramen för forskningsprojektet "Rikare Grannskap" för att kartlägga boendes resvanor, attityder och benägenhet till förändring. Studien riktade sig till hyresgäster i tre stadsdelar; Högdalen, Grimsta och Larsberg, och undersökte deras nuvarande resvanor, syn på olika mobilitetstjänster och faktorer som skulle kunna påverka deras bilresande. Områdenas socioekonomiska karaktär kartlades som indikation på risk för social utsatthet, vilket bedöms påverka körkorts- och bilinnehav.

Resultaten visar att majoriteten (60-80 %) av de boende redan använder andra färdmedel än bil, såsom kollektivtrafik eller att gå, och att en stor andel av de boende som äger eller har tillgång till bil (40-60%) försöker eller vill minska sitt bilresande ytterligare. Stor andel av de boende skulle således gynnas av ett bredare mobilitetserbjudande med nya mobilitetstjänster.

Studien indikerar att det finns en betydande omställningspotential i bostadsområden från 1950- till 1970-talet för att minska bilberoende och främja mer hållbara mobilitetslösningar. Genom att kombinera mobilitetsåtgärder med förbättringar i boendemiljön och införa prova-på-möjligheter för nya tjänster, kan acceptansen för förändringar ökas. För att nå långsiktig framgång krävs dock kontinuerlig utvärdering och anpassning av åtgärder baserat på lokala förhållanden och boendes feedback. Incitamentsstrukturer för så väl parkering som mobilitetstjänster behöver även jämställas för att den fulla överflyttningspotentialen ska kunna realiseras. I områden med risk för social utsatthet är det särskilt viktigt att skapa en medvetenhet om sociala fördelningseffekter.