Det finns stora möjligheter att använda parkering som ett effektivt styrmedel för hållbar stadsutveckling. Möjligheterna begränsas dock av dagens lagstiftning om trafikens ordnande, som ofta tolkas som att det måste råda brist på parkering innan avgifter kan införas eller höjas. Men fler och fler rättsfall visar på att en bredare tolkning av formuleringen är möjlig. Bland dessa finns Transportstyrelsens avslag på överklagandet av nya parkeringsavgifter i Örebro kommun, ett beslut som nu används för vidare justering av avgifterna.

Sedan 2021 finns två avgiftszoner för parkering i Örebros centrala delar. I stadskärnan tillämpas en progressiv avgift för att gynna korta besök och styra långtidsparkerare till p-hus eller över till andra färdmedel. I den yttre zonen tas avgift ut under dagtid på vardagar. Här finns dock boendeparkering till ett kraftigt reducerat pris. De nya zonerna ersatte en tidigare svåröverskådlig parkeringsreglering med många olika nivåer och taxor och infördes delvis för att efterfrågan på gatuparkering upplevdes större än utbudet. Men lika viktigt var att justera parkeringsavgifterna för att nå ökad måluppfyllelse av kommunens styrdokument och bidra till ett mer hållbart resande. Beslutet överklagades till Transportstyrelsen, som i januari 2024 meddelade avslag. Transportstyrelsen ger kommunen rätt att justera parkeringsavgiftsnivåer på ett sätt som bidrar till ökad uppfyllelse av kommunala mål. Att använda parkeringsavgifter som ett styrmedel för att nå uppsatta mål är alltså förenligt med Trafikförordningens syfte, enligt Transportstyrelsen.

Uppföljning visar att de parkeringsavgifter som funnits sedan 2021 inte uppnått sitt syfte fullt ut. Det är fortsatt ofta fullt på gatumarksparkeringar i centrum, samtidigt som de kommunala och privata parkeringshusen som är allmänt tillgängliga gapar halvtomma.

Transportstyrelsens beslut har öppnat upp för en ny tolkning av trafikens ordnande vilket skapar bättre förutsättningar att uppnå ett hållbart resmönster i städerna med parkeringsavgifter som verktyg. Reviderade formuleringar i lagen är önskvärt, men det behövs fler goda exempel och kommuner som vågar utmana gällande praxis.