I rapporten redovisas beräkningar av hur kostnader för vidmakthållande åtgärder – drift, underhåll och reinvesteringar – påverkas av den tågtrafik som bedrivs. Beräkningarna genomförs med en bokföringsmetod och en ekonometrisk metod och baseras på ett datamaterial som omfattar huvuddelen av det järnvägsnät som förvaltas av Trafikverket. Bokföringsmetodens rörliga genomsnittskostnad är betydligt högre än den ekonometriska metodens marginalkostnad. Anledningen är att den rörliga genomsnittskostnaden sjunker med ökad trafik, vilket per definition innebär en lägre marginalkostnad.

Resultaten från den ekonometriska metoden beror på vilken estimator som används; Fixed effects innebär en betydligt lägre marginalkostnad jämfört med Random Effects. För att stärka förståelsen av resultatskillnaden används en instrumentvariabel-estimator som kan hantera snedvridningar orsakade av endogenitetsproblem. Den pekar på att tågtrafikens marginalkostnad enligt Random Effects resultaten inte har en betydande snedvridning. Bedömningen är att sannolikheten är lägre att Random Effects överskattar marginalkostnaden med en viss summa jämfört med sannolikheten att Fixed Effects underskattar marginalkostnaden med samma summa. Likväl går det inte att utesluta att Random Effects-resultaten är snedvridna. Mer forskning behövs för att ytterligare klargöra dessa resultatskillnader.

I rapporten redovisas också analyser och bedömningar av möjligheten att använda sig av banavgifter för att styra användningen av tillgänglig kapacitet. Två kategorier av kapacitetskostnader kan ligga till grund för en sådan styrning: (i) knapphetskostnader som avser kostnader för att tågoperatörer inte får tåglägen som ligger nära de önskemål som lämnas i början av tidtabelläggningsprocessen, och (ii) kostnader för trängsel på spåren som innebär att primära tågförseningar fortplantar sig och också drabbar efterföljande tåg. Framställningen har identifierat metoder som skulle göra det möjligt att mäta dessa kapacitetskostnader. Genom att införa avgifter som är proportionella mot kapacitetsutnyttjandet skulle samhällsnyttan av järnvägens infrastruktur öka.