Digitization, often performed under the heading of becoming "smart,” has been acknowledged as an approach to transform the public sector in terms of efficiency and effectiveness. But what are the specific ideals for future urban government in cities aiming to boost digitization of the public sector? This paper reports the results of an exploration of the smart city initiative in Stockholm. Using utopianism as a lens, the paper reveals the ageing population as a crucial driver of the smart city agenda. Data from interviews, document analyses and observations demonstrate the overall ambition to reduce public sector workload by digitizing and automating tasks, thereby cutting public resource use. This corresponds to findings within the broader digital government scholarship. However, the analysis also shows that becoming smart might create new, complex tasks for the public sector. The paper discusses how these developments might encourage widespread privatization of services currently performed by the public sector. Applying a utopian perspective allows for debate on the ambitions for future improvements embedded in smart city initiatives. Ultimately, such a lens can be applied to a vast range of urban issues, opening avenues for speculative insights into how future cities are envisioned.

Inom forskningsprojektet Demoplan har frågor som rör riksintresse för kommunikationer aktualiserats i samband med workshops och andra diskussioner kopplat till de fallstudier som genomförs i projektet. En del kommunala tjänstepersoner har lyft att de upplever att riksintressesystemets nuvarande tillämpning kan bli ett hinder i den kommunala planeringen, och till följd ett hinder för omställningsinriktad planering. Projektet har följt upp dessa diskussioner med en avgränsad studie (förstudie) med syfte att undersöka riksintressets roll inom planering för hållbar omställning.

Syftet med denna förstudie har varit att undersöka om, och i så fall hur, riksintressefrågan är av relevans för mål- och omställningsinriktad planering, främst för att bättre kunna bedöma om detta är en fråga som bör analyseras djupare inom ramen för Demoplan-projektet. Ett tänkbart fortsatt steg skulle i så fall vara att göra en fördjupad empirisk undersökning av hur riksintresse kommunikationer aktualiseras i konkreta planeringsfall och i vilken mån det påverkar förutsättningarna att utveckla trafik- och bebyggelseplanering i linje med klimat- och hållbarhetspolitiska mål.

Målet med studien har varit att översiktligt kartlägga riksintressesystemets syfte, funktion och tillämpning i samhällsplaneringen samt olika organisationers roller och synsätt på detta. Detta har gjorts genom att studera och analysera aktuella styrdokument samt andra dokument och ett urval tidigare studier som behandlar temat. Fokus har riktats mot riksintresse för kommunikationer - transportslagen, huvudsakligen inriktning på väg, då det har varit mest aktuellt för de studerade fallen i projektet.

Den senaste tioårsperioden har kännetecknats av en ökad medvetenhet inom politiken, statsförvaltningen och samhället i stort, om vikten av att beakta beredskapshänsyn i planering och beslutsfattande på transportområdet. Men att medvetenheten har höjts, och tydligare ambitioner har formulerats, är ingen garant för hur genomförandet blir i praktiken. Det finns gott om exempel som visar att integrering av ”nya” målsättningar och perspektiv i befintliga planerings- och beslutssammanhang kan möta olika typer av hinder och trögheter. Särskilt utmanande kan det vara inom områden där det redan finns många mål att beakta, där rådighet och mandat är spritt mellan olika aktörer och beslutsnivåer, eller där det finns starkt etablerade arbetssätt och perspektiv som gör att verksamheten lätt fortsätter i samma hjulspår som förut. Mot denna bakgrund kommer delar av forskningen i BULT-projektet att undersöka hur det kan gå till, och vilka möjligheter och utmaningar som aktualiseras, när beredskapshänsyn ska integreras i processer och sammanhang som formar transportsystemets långsiktiga utveckling. I kapitlet ges en introduktion till några av de teoretiska perspektiv som inspirerar denna del av forskningen i BULT. Därtill presenteras resultat från tidigare forskning om olika typer av trögheter som präglar offentliga planerings- och beslutsprocesser på transportområdet. Den tidigare forskningen som presenteras handlar inte specifikt om beredskapshänsyn, utan rör integrering av miljö-, klimat- och hållbarhetsperspektiv, där det idag finns ett relativt stort antal svenska studier gjorda. Även om detta är frågor som skiljer sig från det som står i fokus för BULT så menar vi att detta kan ge relevanta perspektiv och infallsvinklar till den fortsatta forskningen i programmet.

In Sweden, the transport sector contributes to about one-third of the nation’s greenhouse gas emissions. Despite political commitments, it has proved challenging to achieve climate and sustainability targets due to path dependencies and political contestation. In the literature, one proposed way forward is to incorporate citizens’ perspectives and knowledge into policy and planning, and to work with place-based approaches for decarbonisation. Nevertheless, there is a lack of understanding about citizens’ perceived roles, responsibilities, and preferred involvement in sustainability transitions, not least in contexts beyond inner city environments. Based on five focus groups conducted in a semi-urban area outside Stockholm, Sweden, this study explores how citizens envision and relate to sustainable mobility in their local context, what measures they propose and how they perceive their role in a sustainable transition. Based on the findings, the study suggests that the design of future sustainable transport policies must be informed by the complex and often conflictual relationship between greater sustainability, and people’s current everyday lives as configured around meaningful practices. As illuminated in the studied semi-urban context, many established everyday practices are car-dependent. The study argues that increased citizen participation holds an under-explored potential to advance sustainability, although this demands political leadership, well-defined objectives, and developed processes, where consideration is given to practices of everyday life. 

Under 2024 infördes en så kallad stadsmiljözon i Gamla stan i Stockholm. Initiativet motiverades av en politisk vilja att skapa mer plats för stadsliv och människor och mindre för bilar. Arbetet med stadsmiljözonen har utgjort en del av systemdemonstratorn STOLT (Stockholm Local Transitions) som ska bidra till att realisera mål om en utsläppsfri, levande och rättvis stad. Syftet med denna studie har varit att kartlägga och analysera stadens erfarenheter av de nya arbetssätt och praktiker som utvecklades som en del av genomförandet av stadsmiljözonen i Gamla stan under våren och försommaren 2024. Studien riktar fokus mot följande frågor: 

• Vilka är de huvudsakliga erfarenheterna av de arbetssätt som utvecklades i arbetet med stadsmiljözonens genomförande?
• Vad framstår som viktiga utvecklingsområden framöver, när det gäller arbetssätt inom förvaltningen, i den typ av initiativ som stadsmiljözonen är ett exempel på?
• Vilka är de viktigaste lärdomarna när det gäller de ambitioner om transformativ förändring som genomsyrar STOLT-initiativet?

Studien har genomförts i form av en kvalitativ intervjustudie med ett urval av tjänstepersoner från Trafikkontoret, Stockholms stad. Teoretisk inspiration har hämtats från litteratur om transformativ kapacitet. Resultaten illustrerar hur arbetet med stadsmiljözonen innebar en hel del utmaningar, bland annat kopplat till uppdragets snäva tidsramar och avvägningar mellan olika intressen. Samtidigt har arbetet inneburit en stärkt koppling mellan olika kompetensområden, och stärkt transformativ kapacitet. I initiativet utvecklades nya former för intressentdialog och ett stegvist arbetssätt, som har visat sig kunna generera nya typer av lärdomar och förmågor. Sammantaget bedöms det finnas en värdefull potential att ta lärdomarna vidare i liknande initiativ framöver. Dock finns det viktiga frågor som behöver diskuteras vidare, bland annat kopplat till hur man som offentlig förvaltning kan och bör balansera rollen som byråkrat och rollen som förändringsagent i initiativ för transformativ förändring.

In 2024, a so-called urban environment zone was introduced in the Old Town of Stockholm. The initiative was motivated by a political will at the municipal level to create more space for city life and people and reduce urban space allocated to cars. The work with the urban environment zone has formed part of the system demonstrator STOLT (Stockholm Local Transitions), which aims to contribute to the realization of the goal for an emission-free, vibrant and fair city. The purpose of this study has been to map and analyze the city's experiences with the new working methods and practices that were developed as part of the implementation of the urban environment zone in the Old Town during the spring and early summer of 2024. The study focuses on the following questions:

• What are the main experiences from the working methods developed in the process of implementing the urban environment zone?
• Which important areas for future development can be identified? E.g. in terms of internal working methods, and in terms of the type of initiative that the urban environment zone is an example of.
• Regarding ambitions for transformative change, what are the most important lessons that permeate the STOLT initiative?

The study has been conducted in the form of a qualitative interview study with a selection of officials from the City of Stockholm’s Traffic Office. Literature on transformative capacity forms the theoretical inspiration for the study. The results illustrate how the work with the urban environment zone involved a number of challenges, including those linked to the assignment's tight time frame and trade-offs between different interests. At the same time, the work has involved a strengthened connection between different areas of expertise within the traffic office and a strengthened transformative capacity. The initiative developed new forms of stakeholder dialogue and a step-by-step approach, which has generated new types of knowledge and abilities within the traffic office. Overall, there is valuable potential to develop the lessons learned in similar initiatives in the future. However, there are important issues that need to be discussed further, including those linked to how public administrations can and should balance the role of bureaucrat and the role of change agent in initiatives for transformative change.

This chapter reports the findings of a study on factors influencing the capacity of planning organizations to break prevailing path dependencies and pave the way for more energy efficient and sustainable transport futures. Empirically, the chapter builds on a qualitative exploration of contemporary land use and transport planning. The planning case in focus illustrates some well-known challenges to establishing sustainable transport and land use development pathways, with specific attention being paid to the dynamics between planning organizations with different roles and mandates, operating at different administrative levels. In the chapter, theories of path dependence are used to discuss ways in which unsustainable and energy-intensive policy pathways are perpetuated, while theories of transformative capacity are used as a framework for exploring what it would take to establish more sustainable transport trajectories. The analysis has led to insights into different types of changes that would enhance the transformative capacity of contemporary land use and transport governance, with a focus on roles, resources and abilities within and across planning organizations, and with attention paid to the wider governance and policy levels. Ultimately however, the chapter concludes that enhanced transformative capacity within and among planning organizations is not enough. What is required is also an active political leadership with a capacity and willingness to engage in the value conflicts that permeate initiatives for sustainable land use and transport transformations. 

I forskning om hållbara transportsystem lyfts behovet av integrerad transport- och bebyggelseplanering. Från tidigare forskning står det samtidigt klart att försök att utveckla integrerade ansatser inte sällan kantas av olika typer av trögheter och svårigheter, i synnerhet i mötet mellan lokala och nationella perspektiv. Denna studie syftar till att dels fördjupa förståelsen av vad dessa trögheter handlar om i praktiken, dels identifiera tänkbara sätt att stärka den aktörsgemensamma förmågan att planera för hållbara transportframtider (s.k. transformativ kapacitet).

Studien har genomförts med fallstudiemetodik med fokus på Östra länken i Umeå kommun. Detta planeringsfall ger en rik illustration av hinder och svårigheter i mötet mellan planeringsorganisationer, men även vägar framåt för att stärka planeringsorganisationernas gemensamma transformativa kapacitet. Analysen bygger på material från intervjuer, dokumentanalyser samt workshoppar med berörda planeringsorganisationer under perioden september 2024-april 2025.

I detta kapitel tecknas en övergripande bild av den svenska offentliga styrningen och planeringen av transportinfrastruktur. Särskilt fokus riktas mot den nationella nivån, även om kommuner och regioner också har viktiga roller. Fokus riktas mot centrala mål och principer, samt mot ansvarsfördelningen mellan politik och förvaltning och mellan olika beslutsnivåer. Kapitlet är upplagt som följer: först presenteras rådande mål och principer för transportpolitiken. Därefter ges en överblick över hur ansvarsfördelningen ser ut mellan de olika aktörer som direkt eller indirekt påverkar hur transportinfrastrukturen utformas. En beskrivning ges även av upplägget för den långsiktiga nationella infrastrukturplaneringen, det vill säga de tolvåriga investeringsplaner som tas fram och beslutas en gång varje mandatperiod.

The need for a sustainable transformation of the transport system has been known for decades, but it has proven challenging to translate insights and policy goals into action. One of the explanations is that prevailing conventional and techno-rationalist approaches in transport planning do not help to answer the inherently political and uncertain question of what a sustainable system for mobility and access might look like. This chapter aims to provide perspectives on ways forward for developing transport planning into an arena where transformation-orientated ideas, i.e., ideas related to sweeping change and the consideration of other possible mobility futures, can be accommodated and explored. In the chapter, which builds on empirical material from Swedish transport planning at the national level, the concepts of the political and strife are used to discuss the critical role of planners to navigate wicked planning situations and work productively with conflicts in strategic planning situations. 

While the technological development of vehicles and fuels is not adequate to meet current climate mitigation targets, infrastructure development also plays an important role in transforming the transport system. Previous studies have argued that conventional infrastructure planning is incapable of implementing climate mitigation. The aim of the paper is to provide insights into power means and mechanisms that counteract integration of climate mitigation targets in infrastructure planning. This is done by an in-depth case study of current Swedish national transport planning. This case provides a rich illustration of a situation with high political ambitions regarding climate mitigation on the one hand, and power mechanisms and resistance with regard to climate goals during the planning process on the other. The case is analysed using the perspective of power circuits and shows how forecasting works as an obligatory passage point, sorting in and out which analyses will be part of the decision-making material. Analyses which do not fit the forecasting model are dismissed from planning. The conclusion is that as long as the transport infrastructure planning practice is dependent on forecasting as the only central analysis there will be difficulties in changing the scope of infrastructure planning and making climate goals central for transport planning.