The challenges society faces in achieving net emission reduction are largely recognised by local and regional authorities. However, traditional planning processes and institutional settings, conventionally characterised by limited transformative capacity, can present problems when navigating these challenges. Experimentation has been heralded as a means of accelerating the sustainable mobility transition, and often involves interventions rolled out at the local level. Yet, experimentation has also been criticised for not facilitating transformation of the magnitude required. With this study, we challenge the assumption that experimentation can lead to an accelerated sustainable mobility transition. The apparent links between experimentation, building transformative capacity and the acceleration of the sustainable mobility transition are analysed by applying a reflexive methodology to the experimentation structure employed by the Mistra SAMS research programme in a living lab setting in Botkyrka, Stockholm, Sweden. The rhetoric behind experimentation, and the roles of the local government and research actors involved in the experiment-based temporary organisational structure, are disentangled. Our analysis centres around the issue of what can be classed as experimentation, the challenges involved in confirming if, to what extent and how experimentation contributes to transformative capacity and the ethical considerations facing the role of the researcher in experimentation activities.

A central challenge for Living Labs (LLs) is how they connect to, and embed learnings, in formal transport and mobility planning structures and practices. This article focuses on a workshop-series, established by researchers within a LL centred research programme, to create a bridge between the LL and its municipal partner. We explore the narratives that emerged about citizen roles in the workshop-series. Results suggest that there is not one dominant framing of citizen roles, but a spectrum of narratives exist in tandem. However, citizens are seldom framed as taking part in the final stages of decision-making processes, even if their input is regarded as important. Our findings also show that a workshop-series can be used to extend the scope of LL methodologies to actively engage public actors. LL-adjacent workshops can be viewed as inter-boundary spaces which open a window to the complexities of ordinary transport and mobility planning processes, as well as a space for researchers to actively work with embedding learnings from LLs. 

Flexibla parkeringstal är en praktik på stark frammarsch i Sverige, det vill säga att kommuner ger byggherrar möjlighet att anlägga färre parkeringsplatser än vad de kommunala parkeringspolicyerna normalt kräver givet att byggherrarna arbetar med mobilitetsåtgärder som anses ge förutsättningar för minskat bilinnehav för de boende och även underlättar för dem att använda andra färdmedel. Ett exempel på ett bostadskomplex som upprättats under sådana förutsättningar är Riksbyggen BRF Viva i Göteborg: tre bostadshus med totalt 132 lägenheter helt utan boendeparkering men med fastighetsnära bilpool, cykelpool och speciallösningar för både cykelparkering och kollektivtrafiktillgång. De boende fick initialt även tillgång till en så kallad kombinerad mobilitetstjänst (engelska: Mobility-as-a-Service, MaaS) som band ihop mobilitetstjänsterna. Husen har fått stor uppmärksamhet och bland annat vunnit Kasper Salin-priset. Kunskapen om vilka långsiktiga effekter den här typen av parkering och mobiltietslösningar får på upplevd tillgänglighet, boendenöjdhet och bilinnehav är dock högst begränsad.

Boende flyttade in på Riksbyggen BRF Viva under våren 2019. I samband med det utförde Göran Smith observationer på plats och 40 intervjuer med 26 hushåll i syfte att analysera deras adoptionsprocesser i relation till de mobilitetslösningar som erbjöds (se Smith et al. 2022). Under intervjuerna tillfrågades respondenterna om de var öppna för att bli kontaktade på nytt längre fram, vilket alla var. Ungefär hälften bor kvar på Riksbyggen BRF Viva idag.

Givet att studien kommer att utföras under hösten kan slutsatser dras först därefter (projektet pågår till december 2024). Huvudsyftet är hur som helst att generera och sprida kunskap om boendeperspektivet på att ersätta boendeparkering med kollektiv mobilitet för att på så sätt bidra till ökad förståelse för hur kollektiv mobilitet kan användas som medel för att möjliggöra bilsnåla städer. Därutöver ämnar studien även att bidra till litteraturen om experimentering genom att undersöka dynamiken för när temporära experiment ska övergå till permanenta lösningar. 

Under 2024 infördes en så kallad stadsmiljözon i Gamla stan i Stockholm. Initiativet motiverades av en politisk vilja att skapa mer plats för stadsliv och människor och mindre för bilar. Arbetet med stadsmiljözonen har utgjort en del av systemdemonstratorn STOLT (Stockholm Local Transitions) som ska bidra till att realisera mål om en utsläppsfri, levande och rättvis stad. Syftet med denna studie har varit att kartlägga och analysera stadens erfarenheter av de nya arbetssätt och praktiker som utvecklades som en del av genomförandet av stadsmiljözonen i Gamla stan under våren och försommaren 2024. Studien riktar fokus mot följande frågor: 

• Vilka är de huvudsakliga erfarenheterna av de arbetssätt som utvecklades i arbetet med stadsmiljözonens genomförande?
• Vad framstår som viktiga utvecklingsområden framöver, när det gäller arbetssätt inom förvaltningen, i den typ av initiativ som stadsmiljözonen är ett exempel på?
• Vilka är de viktigaste lärdomarna när det gäller de ambitioner om transformativ förändring som genomsyrar STOLT-initiativet?

Studien har genomförts i form av en kvalitativ intervjustudie med ett urval av tjänstepersoner från Trafikkontoret, Stockholms stad. Teoretisk inspiration har hämtats från litteratur om transformativ kapacitet. Resultaten illustrerar hur arbetet med stadsmiljözonen innebar en hel del utmaningar, bland annat kopplat till uppdragets snäva tidsramar och avvägningar mellan olika intressen. Samtidigt har arbetet inneburit en stärkt koppling mellan olika kompetensområden, och stärkt transformativ kapacitet. I initiativet utvecklades nya former för intressentdialog och ett stegvist arbetssätt, som har visat sig kunna generera nya typer av lärdomar och förmågor. Sammantaget bedöms det finnas en värdefull potential att ta lärdomarna vidare i liknande initiativ framöver. Dock finns det viktiga frågor som behöver diskuteras vidare, bland annat kopplat till hur man som offentlig förvaltning kan och bör balansera rollen som byråkrat och rollen som förändringsagent i initiativ för transformativ förändring.

In 2024, a so-called urban environment zone was introduced in the Old Town of Stockholm. The initiative was motivated by a political will at the municipal level to create more space for city life and people and reduce urban space allocated to cars. The work with the urban environment zone has formed part of the system demonstrator STOLT (Stockholm Local Transitions), which aims to contribute to the realization of the goal for an emission-free, vibrant and fair city. The purpose of this study has been to map and analyze the city's experiences with the new working methods and practices that were developed as part of the implementation of the urban environment zone in the Old Town during the spring and early summer of 2024. The study focuses on the following questions:

• What are the main experiences from the working methods developed in the process of implementing the urban environment zone?
• Which important areas for future development can be identified? E.g. in terms of internal working methods, and in terms of the type of initiative that the urban environment zone is an example of.
• Regarding ambitions for transformative change, what are the most important lessons that permeate the STOLT initiative?

The study has been conducted in the form of a qualitative interview study with a selection of officials from the City of Stockholm’s Traffic Office. Literature on transformative capacity forms the theoretical inspiration for the study. The results illustrate how the work with the urban environment zone involved a number of challenges, including those linked to the assignment's tight time frame and trade-offs between different interests. At the same time, the work has involved a strengthened connection between different areas of expertise within the traffic office and a strengthened transformative capacity. The initiative developed new forms of stakeholder dialogue and a step-by-step approach, which has generated new types of knowledge and abilities within the traffic office. Overall, there is valuable potential to develop the lessons learned in similar initiatives in the future. However, there are important issues that need to be discussed further, including those linked to how public administrations can and should balance the role of bureaucrat and the role of change agent in initiatives for transformative change.

Trafikanalys arbetar kontinuerligt med att utveckla metodik för utvärdering och uppföljning av transportpolitiken. Ett flertal uppdrag till myndigheten under de senaste åren har berört utformning av och utvärderingsmetoder för styrmedel syftande till att åstadkomma en socialt hållbar och accepterad omställning. För att stärka analyskompetensen inom detta område gav myndigheten uppdraget till VTI att genomföra denna litteraturstudie över utvärderingar av sådana styrmedel i Sverige och i andra länder med en jämförbar grad av ekonomisk aktivitet. De styrmedel som studerats var sådana som riktats till personer som lever under vad som skulle kunna betecknas som transportfattigdom eller till personer vars transportekonomiska förutsättningar kan förväntas påverkas negativt av en omställning till fossilfria transporter.

Den här rapporten presenterar en kunskapssammanställning över ex-postutvärderingar av transportpolitiska styrmedel i en svensk kontext sedan de befintliga transportpolitiska målen antogs av riksdagen 2009. Baserat på denna kunskapssammanställning föreslås också några inriktningar för fortsatta analyser. En effektiv policy bör hamna tillräckligt högt utifrån kriterierna effekt, effektivitet och acceptans. För att en effektiv policy ska vara hållbar krävs även att styrmedlet är robust över tid, samtidigt som den är balanserad i relation till proportionalitet och andra politikområden. Att utvärdera styrmedel är viktigt för politikens legitimitet och för att säkerställa att begränsade resurser används på ett sätt som uppnår både effekt och effektivitet. Att genomföra en utvärdering är dock en komplex uppgift, då styrmedel inte låter sig studeras i laboratoriemiljö, utan alltid verkar i ett sammanhang där många andra faktorer också påverkar den utveckling som kan observeras. Med policy avser vi den politiska operationaliseringen som leder till åtgärder som påverkar utvecklingen av ett politikområde.

The challenges society faces in achieving net emission reduction are largely recognised by public actors. However, traditional planning processes and institutional settings, conventionally characterised by limited transformative capacity, can present problems when navigating these challenges. Experimentation has been heralded as a means of accelerating the sustainable mobility transition. Yet, experimentation has been criticised for not facilitating transformation of the magnitude required. With this study, we challenge the assumption that the path to an accelerated sustainable mobility transition is paved with experimentation. The apparent links between experimentation, transformative capacity and the acceleration of the sustainable mobility transition are decomposed by applying a reflexive methodology to the experimentation structure employed by the Mistra SAMS research programme in a living lab setting in Botkyrka, Stockholm. The rhetoric behind experimentation, and the roles of the actors involved in the experiment-based temporary organisational structure are disentangled. Our findings centre around the criteria that should be fulfilled for an activity to be classed as experimentation, leading us to question the conclusions that can be drawn if these criteria are not fulfilled. The scale of experimentation compared to other planning functions is highlighted, while differentiating between experimentation and transformation is emphasised. 

Många kommuner deltar i forskningsprojekt som har med omställningen av transportsystemet att göra. Ofta handlar det om olika typer av experiment, exempelvis test av mobilitetslösningar,som cykeldelning, autonoma fordon eller förändrad användning av infrastruktur. Kommunala tjänstepersoner kan också delta genom att medverka på workshops, möten och intervjuer och på så sätt bidra med kunskap om kommunens förutsättningar för att ställa om. Vi använder experiment som ett samlingsbegreppför olika typer av interaktiva forskningsansatser som syftar till att sätta igång lärandeprocesser hos olika aktörer. Tidigare forskningpekar på att experiment sällan påverkar den lokala planeringen, och att det kan vara svårt för kommuner att dra lärdomar av försök de deltagit i. Det kan bero på att forskarna inte ser kommunernas lärande eller policyutveckling som centralt i syftet med forskningen, eller att det saknas resurserför kunskapsöverföring och integrering av lärdomar i kommunernas ordinarie verksamhet. I det här kapitlet frågar vi oss vad kommuner kan göra för att öka det transformativa lärandet av experiment. Vi är inspirerade av forskning om transformativ kapacitet som menar att transformation kräver förändringar av teknik, normer och livsstilar samt även nya styrmedel som kan bidra till dessa förändringar. Målet med omställning av transportsystemet är att kraftigt minska användningen av fossila bränslen och göra det på ett rättvist sätt, så att olika sociala grupper får möjlighet till hälsa och välbefinnande.

This paper studies the relationship between public transport and nations of publicness through the lens of political discourse around the Swedish concept for (un)safety (otrygghet). In Swedish, (un)safety is a multifaceted concept that implicates fear of crime as well as other perceptions of (un)safety. The concept is both shifting and elastic, as it appears in public and political discourse. Research into unsafety and fear of crime in public spaces has often focused on individual perceptions. In this article, we look at how fear of crime and (un)safety are ideas that institutions aet on and shape. With Stockholm as a case study via a discourse analysis based on document and media analysis. Drawing on critical policy studies and Bacchi's WPR-approach, we ask what the problem of (un)safe public transport is represented to be . The analytical discussion explores two key themes: the discursive framing of what is (un)safe public transport, and the implications of this discursive framing for publics and the publicness of public transport. Our findings highlight tensions between different political ideologies to define and respond to the problem of (un)safety in this context . This struggle includes various implied publics and raises ongoing questions related to the securitization of public space.

Trygghetsfrågor i kollektivtrafiken ligger högt upp på dagordningen i flertalet svenska regioner där insatser genomförts under senare år för att öka tryggheten för personal och resenärer. Trygghet är dock ett svårfångat begrepp som kan betyda flera olika saker. Generellt kan sägas att det dels kan innebära upplevd trygghet, vad individen anser om en plats eller en situation, dels kan det innebära faktisk trygghet, som kan tolkas som den statistiska risken att råka ut för ett brott. Dessa två aspekter hänger inte alltid ihop. Att arbeta med trygghet i kollektivtrafiken innebär i stor utsträckning att arbeta med den upplevda tryggheten, eftersom det är den som har störst betydelse för valet att resa med kollektivtrafiken eller att inte göra det. För att undersöka vad trygghet kan vara och hur kollektivtrafikmyndigheterna hanterar frågan har vi gjort en översiktlig studie av flera nordiska huvudstadsregioner. 

Vi har studerat trygghet i kollektivtrafiken i Köpenhamn, Helsingfors, Oslo, Tallinn och Stockholm. Materialet utgörs av semi-strukturerade intervjuer med centralt placerade tjänstepersoner hos ansvariga myndigheter i respektive stad, och offentligt publicerade dokument som policydokument och mediaartiklar, samt en workshop med trygghetsansvariga från Köpenhamn Oslo och Tallinn. 

Studien visar att trygghet i kollektivtrafiken inte är en lika diskuterad och prioriterad fråga i de övriga nordiska huvudstäderna som den är i Stockholm. Vad som läggs i begreppet trygghet varierar beroende på stad och hör ihop med vad myndigheten tidigare fått hantera för problem, vilka samhällsproblem som finns och hur de adresseras av ledande politiker. Politikernas problemformuleringar och lösningar har stor betydelse för hur tryggheten adresseras och vilket arbete förvaltningarna gör. Medborgare och resenärer kommer framför allt till tals genom enkäter om resande.