The aim of the reported project was to make an inventory of existing alternative designs of intersections with a separate left turn lane. From this inventory, estimations of the visibility of the prohibited area and of possible application methods were performed. Finally, a proposal on a well designed prohibited area in such an intersection is shown.

The purpose of the study has, as previously, been to answer two important questions: - To which degree is the retroreflectivity in the Swedish regulations fulfilled? - How has the performance fluctuated over time? In general, it can be stated that the amount of road stretches fulfilling the requirements for dry road marking retroreflectivity is small, only a little more than 50 %. This indicates that the budget for road markings does not reflect the regulation requirements.

During the year of 2006 a large number of mobile measurements of road marking retroreflectivity were carried out in Sweden. In total, the retroreflectivity of dry markings was measured on 386 road stretches. Additionally, indirect measurements (predictions) of retroreflectivity of wet road markings were made on 25 road stretches. The measurements had different aims and were not carried out in the same way everywhere, which means that it is difficult to compare results from different regions and, in some cases, even results within the same region. The method for selection of road stretches to be measured and the length of the road stretches have varied between the regions and different kinds of instruments have been used. In three regions also the function of wet road markings has been predicted. All of this means that the results should be interpreted with some caution and that making comparisons between the regions is not meaningful. It is obvious that there is a lot to gain by co-ordinating the function measurements of road markings in the future. Naturally, the regions themselves must decide the extent of the function controls, but when measuring is decided, the strategy for measurement should be managed in such a way that comparisons between counties and regions can be made, and desired issues can be solved. In general, there is a need to consider if the strategy used since the year of 2000 is good.

Condition assessments of road marking performance have been carried out in Sweden since the year 2000. Preferably, busy roads (belonging to road marking class 3) have been studied, but lately also road markings on roads with less traffic (belonging to road marking class 2) have been measured. The purpose with the condition assessments has been to answer two questions of importance: - To which degree is the retroreflectivity in the Swedish regulation fulfilled? - How has the performance fluctuated over time? In 2006, measurements were carried out in seven counties, of which five were close to the Stockholm area and two (Västerbotten and Norrbotten counties) in the most northern part of Sweden. This report shows, in detail, the results from the condition assessment 2006 and, also, comprehensive results from assessments during the whole period 2000-2006.

Tillståndsmätningar av vägmarkeringars retroreflexion har gjorts i varierande utsträckning i Sverige sedan år 2000. Företrädesvis har mätningarna gjorts på det högtrafikerade vägnätet, på vägar tillhörande vägmarkeringsklass 3, men under senare år har alltfler mätningar gjorts även på vägar med mindre trafik, vägar tillhörande vägmarkeringsklass 2.

Syftet med mätningarna har varit att besvara två viktiga frågor:

• I vilken utsträckning uppfylls kraven enligt Vägverkets interna föreskrift, Regler för Underhåll av Vägmarkering (RUV)?
• Hur har vägmarkeringarnas funktion förändrats över tiden?

Föreliggande notat redovisar detaljerat resultaten från mätningarna 2005 och sammanfattande resultat för torra vägmarkeringar från hela perioden 2000-2005.

Denna rapport beskriver resultaten av en inventering av vägmarkeringars retroreflexion under år 2003 på klass-3-vägar i Sverige, dvs. på vägar med ÅDT > 4 000 fordon/dygn. Resultaten jämförs också med motsvarande från åren 2000-2002.År 2003 användes i princip samma metod som tidigare år. Detta innebär mätning av de torra vägmarkeringarnas retroreflexion med det mobila instrumentet Ecodyn 30. Instrumentet har dock modifierats något varför det har validerats mot LTL-2000. För att validera Ecodyn 30 har mätningar gjorts på några valda objekt med både Ecodyn 30 (monterade på två bilar) och LTL-2000. En jämförelse gjordes som visade att skillnaderna mellan mätvärdena från de två mätbilarna var försumbara. Likaså var överensstämmelsen mellan mätvärden från Ecodyn 30 och LTL-2000 god.Analyserna visar att Region Sydöst och Region Väst har en högre vägmarkeringsstandard än övriga regioner, medan Region Stockholm och Region Mitt har en lägre standard.Sammanlagt har 39 % av alla utvalda delobjekt i Sverige (undantaget Region Skåne som inte ingått i studien) blivit godkända. Region Sydöst och Region Väst har mer än 70 % godkända objekt och är därmed bäst i landet. Lägsta andelen godkända delobjekt har Region Stockholm med ca 8 %. I övriga regioner är andelen godkända delobjekt mellan 10 % och 45 %. Mätningarna under åren 2000-2003 visar på en positiv utveckling av vägmarkeringarnas funktion. Detta gäller framförallt de regioner som hade en relativt sett låg vägmarkeringskvalitet vid projektets början år 2000.

År 2000 gjordes en första landsomfattande tillståndsbeskrivning av vägmarkeringarnas funktion på vägar i Sverige med ÅDT högre än 4 000 fordon/dygn. I Region Stockholm och Region Mälardalen har man velat ha en uppföljning av denna studie och då även på vägar med ÅDT i intervallet 500-4000 fordon/dygn. Detta har inneburit att under 2001-2004 har mätningar i dessa två regioner gjorts både på vägar tillhörande vägmarkeringsklass 3 och 2. Det primära syftet har varit att undersöka dels hur stor andel av vägmarkeringarna som 2004 uppfyller kraven i Regler för Underhållning av Vägmarkering (RUV), dels hur vägmarkeringarnas funktion förändrats över tiden 2000-2004. Mätningar med det mobila instrumentet Ecodyn 30 har gjorts av torra vägmarkeringars retroreflexion.

Region Mälardalen har övergått till funktionsupphandling av vägmarkeringar i Västmanlands län. Man vill kontrollera effekten av detta genom att göra mätningar före (2001) och efter (2002 och framåt) funktionsupphandlingen. I denna studie jämförs vägmarkeringarnas retroreflexion efter det att säsongens underhållsåtgärder är slutförda, dvs. somrarna 2001, 2002 och 2003. Viktigaste parametern gällande vägmarkeringarnas funktion är retroreflexion, vilket kvantifierar synbarheten i mörker. Mätningarna gjordes med det mobila mätinstrumentet Ecodyn 30 på samtliga vägar i Västmanlands län som har ÅDT (årsdygnstrafik) över 4 000 fordon/dygn och på hälften av vägarna med 500-4 000 fordon/dygn. Samtliga mätningar gjordes under juni-juli 2003. Resultaten visar att av sammanlagt 83 kontrollerade delobjekt med längsgående vägmarkeringar uppfyllde 53 stycken, eller 64 %, kravet på retroreflexion enligt Regler för Underhåll av Vägmarkering (RUV). Detta resultat kan jämföras med 74 % år 2002 och 46 % år 2001. Vägarna tillhörande vägmarkeringsklass 3 har högre retroreflexionsmedelvärde än klass-2-vägar. Inget objekt har pre-view-time på högerkantlinjer lägre än 1,8 sekunder, vilket innebär tillräckligt för säker körning. Sannolikt är det så att övergången till funktionsupphandling har inneburit bättre vägmarkeringsstandard. År 2001 underkändes 54 % av delobjekten medan motsvarande för 2002 och 2003 var 26 % respektive 36 %. Om detta beror på att underhållsåtgärderna skulle ha varit än mer omfattande är svårt att uttala sig om. Att andelen underkända objekt är relativt stort skulle kunna bero på att kraven i RUV är alltför högt ställda.

År 2000 gjordes en landsomfattande tillståndsbeskrivning av vägmarkeringarnas funktion på vägar tillhörande vägmarkeringsklass 3, dvs. på vägar med ÅDT > 4 000 fordon/dygn. Under år 2001 studerades dessutom standarden på vägnätet med mindre trafik, vägar tillhörande vägmarkeringsklass 2, med ÅDT mellan 500 och 4 000 fordon/dygn på uppdrag av Region Mälardalen och Region Stockholm.

Ovannämnda regioner vill nu veta om vägmarkeringarna på vägar tillhörande vägmarkeringsklass 2 och 3 klarar kraven år 2003 enligt Regler för Underhåll av Vägmarkering (RUV). Man vill också veta hur vägmarkeringarnas standard i respektive region förändrats. Resultaten kan användas för en eventuell omfördelning av medel för vägmarkeringarnas underhåll.

Den viktigaste parametern gällande vägmarkeringarnas funktion, retroreflexionen, har mätts.Mätningarna gjordes med det mobila mätinstrumentet Ecodyn 30 på vägartillhörande vägmarkeringsklass 2 och 3. Samtliga mätningar gjordes underperioden juli-september 2003 efter det att alla underhållsarbeten var slutförda. 

Sommaren 1998 lades ett provfält med våtsynbara vägmarkeringar på rv 63 söder om Filipstad. Dessa har följts upp under fyra år. Efter fyra års slitage från vägmiljön hade flera provmarkeringar fortfarande bra funktion och man såg en anledning till att kontrollera dessa efter ytterligare ett år, våren 2003. Retroreflexionen för torra och våta vägmarkeringar samt luminanskoefficienten för torra markeringar mättes våren 2003. Jämte detta gjordes även en subjektiv bedömning av slitagetillståndet. Denna funktionskontroll utfördes på 5 provmarkeringar samt den plana (ej våtsynbara) referensmarkeringen. Resultaten visar att 2 av de 5 provmarkeringarna skulle ha klarat funktionskraven för en klass-3-väg enligt RUV (Regler för Underhåll av Vägmarkering). Med andra ord hade åtminstone 90 % av mätplatserna högre retroreflexion i torrt än 100 mcd/m2/lux, 90 % hade retroreflexion i vått på åtminstone 35 mcd/m2/lux och 90 % hade luminanskoefficient lägst 130 mcd/m2/lux. Dessutom bedömdes mindre än 10 % av markeringen vara bortsliten. Orsaken till underkännande var alltid retroreflexionen för våt markering. Funktionen för de två provmarkeringarna som har klarat samtliga funktionskrav (friktionen kontrollerades dock ej) måste anses vara mycket bra, med tanke på att de nu hade legat på vägen i fem vintrar. Sedan 1998, då ovannämnda provsträcka lades, har nya material utvecklats. Det borde därför vara av största intresse att upprepa en liknande studie. En sådan studie skulle kunna ha till syfte, inte endast att testa nya vägmarkeringsmaterial, utan även att jämföra resultat från provfält med kant- och mittlinjer. Ett sådant projekt skulle med fördel kunna genomföras inom CEN 226/WG2/durability.