I detta projekt ingick tre olika delstudier med syfte att tillhandahålla en fördjupad förståelse för användarnas behov av och inställning till bilar som drivs med alternativa drivmedel såsom, el, vätgas och biogas. Förutom detta undersöktes inställningen till bilar och klimatfrågor i allmänhet men också vilka förutsättningar man ser för olika bilar med alternativa drivmedel. De olika studierna använde sig av tre olika metoder; fokusgrupp, enkät och intervjuer. I fokusgrupperna ingick sex personer. I enkätstudien deltog 487 slumpmässigt utvalda trafikanter och i intervjustudien nio aktörer från myndigheter, branschorganisationer och media. Resultaten visar att vid köp av bil är säkerhet och tillförlitlighet viktigare än utsläppen av CO2. Synen på bilar som drivs med alternativa drivmedel (elbil, bränslecellsbil, biogasbil), skiljer sig inte markant åt. Priset man är villig att betala för en sådan bil är betydligt lägre än vad dessa bilar kostar i nuläget. Rent allmänt kan man hävda att konsumenterna vill att en bil som drivs med alternativa drivmedel liknar eller är bättre än en konventionell bil. Studien visar också att politiker har en avgörande roll för hur utvecklingen av framtida alternativa drivmedel och infrastruktur för sådana ska kunna utformas. Enligt de intervjuade är det största problemet inte tekniken utan hur man ska få till stånd en infrastruktur för dessa fordon, och att de kommer ut på marknaden. Näringslivet är en viktig aktör som är villiga att satsa om de kan se att verksamheten kan bli lönsam. Långsiktighet är ett nyckelord som nämns både då det gäller politiska beslut och informationsspridning. I det senare fallet eftersom studierna visar att det finns stora brister i kunskapen hos allmänheten samtidigt som det finns en misstro mot den information som sprids. Slutligen visar studierna att det behövs ett helhetsgrepp där fokus inte enbart ligger på bränslen utan även utvecklandet av attraktiva och tillgängliga städer.

This project included three different studies with a view to providing an in-depth understanding of user needs and attitudes to alternative fuels and vehicles, such as: battery electric vehicles, hydrogen vehicles and cars using biogas. In addition the studies also examine attitudes to cars in general and climate change as well as exploring likely prospects for such cars in the future. The studies used three different methods; focus group, survey and interviews. The focus groups included six people, the survey 487 randomly selected road users and the interview study nine different stakeholders from government agencies, industry, branch organizations and the media. The results show that when purchasing a car safety and reliability are more important than the emission of CO2. The perception of cars powered by alternative fuels (electric, fuel cell, biogas), does not differ markedly. The price people are willing to pay for such a car is significantly lower than what these cars cost at present. In general, it could be argued that consumers want a car powered by alternative fuels to be similar or better than, a conventional car. The interview study also shows that politicians have an important role to play in the development of alternative fuels and the related infrastructure. According to the interviewees, the biggest challenge is not the technology, but rather how to provide an infrastructure for these vehicles. The industry is an important player who is willing to invest if the business can be profitable. Long-term is a keyword and is mentioned both in terms of policy instruments and information dissemination. In the latter case, since studies show that there are large gaps in the overall knowledge and understanding by the general public as well as considerable distrust of information presently available. Finally, the results also shows the need for a holistic approach where the focus is not only on fuel, but also on the development of attractive and accessible cities which reduce transport demand and provide for increased transport efficiency.

Det finns en klar bild av att förare som kör under påverkan av alkohol löper en ökad risk att bidra till olyckor där människor skadas svårt och dödas. Föreliggande projekt har haft som syfte att med hjälp av diskussioner i fokusgrupper (8 stycken) öka kunskapen om förares uppfattning om ett framtida fordonsintegrerat system för att minska onykter körning. Resultaten från studien visar en klar uppfattning om att ett framtida fordonsintegrerat nykterhetsstödjande system kommer att vara till nytta för många, men framförallt för de förare som omedvetet och utan uppsåt kör bil under påverkan av alkohol (t.ex. ”dagen efter”). I diskussionerna framkom det en uppfattning om att personer med alkoholproblem eller kriminalitet med stor sannolikhet kommer att lyckas köra ändå genom exempelvis manipulation av systemet. När det gäller utformning av systemet framkom att det bör vara ”osynligt” för föraren och normalt aldrig märkas av. Återkoppling till föraren var dock önskvärd om systemet inte fungerar tekniskt. I de fall föraren detekteras med alkohol i utandningsluften på nivåer under 0,2 promille var uppfattningen att återkoppling på nivån eventuellt kunde ges. Återkopplingen kan exempelvis ges som ett ljud, men även med visuell information om nivån i detektionen. Om föraren bedöms ha intagit mer alkohol än lagstadgad gräns, var uppfattningen bland deltagarna att bilen inte ska gå att starta, och att föraren inte ska få återkoppling på nivån. Tillförlitlighet och tilltro till att systemet mäter rätt uppfattades som viktigt. För deltagarna var det viktigt att det var förarens utandningsluft och ingen annans som analyserades.

There is a common understanding that driving under the influence of alcohol is associated with higher risk of being involved in crashes with injuries and possible fatalities as outcome. The aim with this study was to understand drivers’ vision of a future vehicle integrated system for alcohol detection. Eight focus groups with in total 47 participants representing different stakeholders were recruited and conducted for the purpose. The groups represented young drivers (18–19 years old), males (30–60 years old), females (30–60 years old), elderly (70–90 years old), former alcohol addicts, one group represented authorities and finally one represented retailors and rental car companies. The analysis was based solely on the transcriptions and the analysis was performed using inductive content analysis. The results show a clear view that such future vehicle integrated system will benefit a large group of drivers. They said that the system would probably mainly prevent driving by people who unintentionally and unknowingly drive under the influence of alcohol. The groups did, however, not regard the system as a final solution for the drunk driving problem, and believed that certain groups, such as criminals and alcoholics, would most likely find a way around the system. From the drivers point of view the system most truly should be invisible for the drivers. Feedback to the driver was seen as justified at levels below the legal limit, but not for levels above the limit: for those, the system should simply prevent the car from starting. Feedback should be given through sound or as a visual feedback. Reliability and trust to the system was rated as very important, and it was underlined that it was important that it was the drivers BAC that was detected not the passengers.

SMADIT, Samverkan mot alkohol och droger i trafiken, är en metod som innebär att polisen erbjuder misstänkta rattfyllerister att så snabbt som möjligt komma i kontakt med socialtjänst och/eller beroendevård om de vill ha hjälp med att komma till rätta med sitt missbruk. I föreliggande studie har 14 misstänkta alkoholrattfyllerister djupintervjuats om sin uppfattning och erfarenhet av SMADIT-metoden. Av resultaten framgår att själva händelsen med den onyktra körningen och dess följder har inneburit en vändpunkt i de misstänkta rattfylleristernas liv. De flesta har helt valt bort alkoholen, dessutom har familjerelationer och pressade livssituationer förbättrats. Majoriteten av informanterna tror inte att de kommer att köra onyktra i framtiden. Sammantaget tycker informanterna att SMADIT är en bra metod i arbetet med att förhindra onykter körning. Informanternas berättelser visar att polisens bemötande är mycket viktigt eftersom de flesta upplevde att de befann sig i en skambelagd situation. Intervjumaterialet antyder att polisens bemötande och informantens alkoholvanor kan vara avgörande till att man tackat ja till SMADIT-erbjudandet. Det finns också informanter som trodde att man genom att tacka ja skulle få behålla körkortet och få alkolås. I studien framkommer några synpunkter som skulle kunna innebära en förbättring av SMADIT-metoden. Det handlar om att polisen alltid ska ge tillräcklig och korrekt muntlig information om SMADIT samt överlämna den skriftliga informationsfoldern innehållande kontaktuppgifter till lokal socialtjänst/beroendevård även till de personer som vid bevisprovtagningen frias från misstanke om rattfylleri. Därutöver bör en person som har svarat nej till SMADIT-erbjudandet bli tillfrågad ytterligare en gång, förslagsvis genom att polisen ringer den misstänkte rattfylleristen eller frågar igen när bilnycklarna hämtas. Vidare framgår att det inte är absolut nödvändigt att den första kontakten med socialtjänst/beroendevård sker inom tjugofyra timmar. Flera av informanterna anger att man behöver tid till eftertanke, dock får det inte gå för många dagar innan kontakt och möte hålls. Slutligen skulle polisens motivation att arbeta med SMADIT kunna upprätthållas om socialtjänsten/beroendevården ber den misstänkte rattfylleristen

SMADIT, Joint action against alcohol and drugs in traffic, is a method where the police offer suspected drunk drivers contact with the social services or the dependency care and treatment service, who can offer a consultation and, if needed, suitable treatment. In the present study, 14 suspected alcohol drunk drivers were interviewed about their perceptions and experience of the SMADIT method. The results show that the incident with the drunk driving and its consequences have been a turning point in the suspected drunk drivers' lives. Most of the informants have completely opted out of the alcohol, and in addition, family relationships and life situations have improved. The majority of the informants do not think they will drive drunk in the future. Overall, informants think that SMADIT is a good method in its efforts to prevent drunk driving. Informants' narratives show that the police attitude is very important as most felt that they were in a disgraceful situation. The interviews show that the police attitude and the informant's drinking habits can be crucial to the acceptance of SMADIT. There are also respondents who believed that by accepting the help through SMADIT they would retain the driving license and get alcohol interlocks. The study points out some suggestions that could improve the SMADIT method. It is important that the police always provide the suspected drunk driver with sufficient and accurate verbal information about SMADIT and hand over the written information leaflet with contact information for local social treatment services, even to people who have been free from suspicion of drunk driving. In addition, it is important that a person who answered no to the SMADIT-offer is asked a second time, preferably by a call from the police, or that the suspected drunk driver is asked again when the car key is retrieved. Furthermore, it appears that it is not necessary that the first contact with social treatment services takes place within twenty-four hours. Several of the informants state that they need time for reflection, however, it must not pass too many days before a first contact and meeting is held. Finally, the police motivation to work with SMADIT can be maintained if the social treatment services ask the suspected drunk driver for permission to give a feedback to the police about the person's contact with the social treatment service.

Många kommuner upplever problem i samband med att barnen skjutsas till skolan med bil av föräldrarna i stället för att gå, cykla eller åka buss eller skolskjuts. Detta leder i sin tur till minskad trafiksäkerhet i området kring skolorna. Den här skriften förklarar varför föräldrar skjutsar barnen till skolan genom att redovisa forskningsrapporter och redogöra för en studie som författarna gjort på några utvalda skolor. Sveriges Kommuner och Landsting har tagit fram skriften för att inspirera och stödja kommunerna i arbetet med att hitta lösningar som kan minska skjutsandet.

Det är tydligt att de boende vid en väg vill vara delaktiga när en ombyggnation genomförs i deras närområde. Enligt en studie som VTI har gjort skulle Trafikverket med stor sannolikhet tjäna på att göra de boende mer delaktiga under processen och att tydligt informera om trafiksäkerhetspotentialen i de åtgärder som genomförs. En ökad kunskap om åtgärdernas potentiella bidrag till säkerheten kan förväntas ge en ökad acceptans.

Syftet med VTI-studien angående riksvägarna 23 och 40 var att få en bild av hur ombyggnation uppfattas av boende och resande samt av lastbilsförare.

Lastbilsförarna som deltog i studien angående en av vägarna var positiva till ombyggnationen även om deras farhågor om bristande respekt för spärrlinjerna hade besannats. De tyckte även att det var negativt att stigningsfälten var för korta, i några fall hade de gärna sett att stigningsfältet började tidigare.

Vidare förespråkade lastbilsförarna djupare räfflor så att dessa även är till nytta för förare av tunga fordon. Kör man lastbil så känns de knappt, enligt förarna. De var positiva till omkörningsfälten och kände att dessa bidrar till att minska stressen.

Trots att vägarna före ombyggnad hade en hög trafikintensitet med många farliga omkörningar och ett stort antal viltolyckor fanns inte den fulla förståelsen för de åtgärder som genomförts. Det fanns en hög grad av acceptans för det viltstängsel som monterats. De övriga åtgärderna som genomförts för att öka trafiksäkerheten på sträckan var mer svårmotiverade enligt studien.

It is obvious that those who live near a road like to be involved during the planning phase of a road reconstruction. The Swedish Transport Administration would most likely benefit from making residents more involved in the planning process and from providing clear information about the road safety potential of the implemented measures. A better understanding of the measures’ potential contribution to increase safety is likely to give a greater acceptance.

The aim of this study performed by VTI was to learn more about what residents, commuters and truck drivers think of the measures taken along two Swedish country roads.

Concerning one of the roads the truck drivers were positive to the reconstruction even though their fears concerning lack of respect for the continuous centerline had come true. They were also negative regarding the short distance of the gradient field. They would have appreciated if it had been longer. In addition, they argued for deeper milled rumble strips in order to make vibration and sound more easily felt in heavy vehicles. As it is now the truck drivers hardly notice the rumble strips when passing them with a truck.

Even though the roads previously had had a high traffic density with many dangerous overtakings and a lot of accidents with wild animals, there was little understanding of the reasons behind the reconstructions. The acceptance for fences to protect from wild animals was high, but the other measures implemented to improve road safety were more difficult to substantiate.

Den 1 oktober 2009 infördes AM-behörigheten för att få köra moped klass I och samtidigt infördes krav på att föraren måste genomgå en praktisk och teoretisk utbildning hos behörig utbildare. Syftet med denna studie var att med hjälp av en för- och en efterstudie undersöka effekten av den nya utbildningen. Enkäten baserades på två olika teorier; theory of planned behaviour och prototype willingness model. Ett ytterligare syfte var att beskriva hur ungdomar ser på risker och vilka faktorer som påverkar dem att agera på ett eller annat sätt. I studien deltog personer i åldern 15–-24 år; 901 personer i förstudien och 946 personer i efterstudien. Resultaten visade på relativt små skillnader mellan för- och efterstudien. Inställningen till att köra i 65 km/tim i tätort visade att mopedisterna i efterstudien inte ansåg att beteendet var lika vanligt bland kamrater och de hade en mindre tro på sin egen förmåga att köra fort. Med avseende på deras inställning till att dricka två starköl och sedan köra hem noterades också några signifikanta skillnader. Mopedisterna i efterstudien var i mindre grad bekymrade över att bli stoppade av polisen eller att råka ut för en trafikolycka. Rent allmänt fick den nya utbildningen ett gott betyg eftersom ungdomarna tyckte att den var bra och att man hade lärt sig mycket. Det man främst hade lärt sig handlade om regler och bestämmelser i trafiken. Resultaten från teorin prototype willingness model visade att de som själva ville köra för fort eller med alkohol i kroppen ansåg i högre grad än de andra att en sådan person var tuff, säker och klok. En modell testades utifrån de två olika teorierna. Resultaten visade att modellen förklarade 52 procent av deras vilja att köra för fort och 19 procent av deras vilja att köra hem efter festen.

A Class I moped license (AM) to drive a Class I moped (“EU moped”), that included a practical and theoretical course, was introduced on 1 October 2009. The aim of this study was perform a before and after study in order to assess the effects of this new driver training course. The survey was based on two theories: the theory of planned behaviour and the prototype willingness model. A further aim of this study was to describe the way in which young people regard risks and the factors that affect their actions. The participants in this study were 15-–24 years of age; 901 in the before study and 946 in the after study. The results indicated fairly small differences before and after the new regulation. The attitude towards driving at a speed of 65 km/h in an urban area showed that people in the after study were less inclined to believe that their friends would drive at a speed of 65 km/h in an urban area, and that they did not feel as safe at a speed of 65 km/h as at 45 km/h. The significant differences noted for statements linked to the alcohol scenario were that mopedists in the follow-up study were less concerned about being stopped by the police or having a traffic accident. From a traffic safety viewpoint, the results were less favourable in this case. Overall, the new AM training programme was well received – the young people considered it positive, and ment that they had learned a lot. What they had learned consisted primarily of traffic rules and regulations. The results from the prototype willingness model showed that respondents who wanted to speed or drink and drive were more likely than others to consider that such persons were cool, confident and clever. A model which was based on the two theories was tested. The results indicated that the model explained 52 per cent of their willingness to exceed speed limits and 19 per cent of their readiness to ride home from the party.

Syftet med studien var att utifrån en kvalitativ ansats beskriva olika trafikantgruppers samt boendegruppers tankar kring de nya hastighetsgränserna gällande framkomlighet och trafiksäkerhet. Genom fokusgrupper har två trafikantgrupper på landsbygd träffats för att diskutera upplevelser av de nya hastighetsgränserna; en grupp med oskyddade trafikanter och en med boende utmed landsväg. I tätort har tre trafikantgrupper träffats; en grupp med oskyddade trafikanter, en med bussförare och en med taxiförare. Sammantaget tycks det som att trafikanter dels uppfattar att hastighetsgränsen förändrats för ofta, dels att det inte alltid finns någon logik bakom hastighetsförändringarna samt att de anses som ”plottriga”.Det är svårt att uttyda om det är skillnader mellan landsbygd och tätort, men det är skillnader i åsikter mellan olika trafikantgrupper; fotgängare tycker visserligen att det är bra med hastighetsgränser men upplever inte att de efterlevs varken i tätort eller på landsbygd. Bilförare uttalar att sänkt hastighet är en dålig åtgärd och nämner vikten av att följa trafikreglerna, boende på landsbygd tänker mer på sin egen bilkörning än att vara fotgängare och anser inte att sänkningarna lett till något positivt. Taxiförare är inte positiva till den sänkta hastighetsgränsen i tätorten eftersom de känner sig stressade av att köra långsammare. Bussförare är mer positiva eftersom de inte känner sig påverkade av den. Fokusgrupperna på landsbygd upplever plottrighet och pekar på en oförståelse varför olika hastighetsgränser införts och en mer negativ än positiv syn på det nya hastighetsgränssystemet framkommer.

The rules governing the regulation of driving speed in Sweden have been in force since 1971 outside the urban area, and since 1955 in urban areas. In order to better adapt the speed limits to the current situation and in accordance with the Vision Zero, the Parliament decided in 2007 to introduce a more flexible speed limit system with ten steps (30, 40, 50, 60, 70, 80, 90, 100, 110 and 120 km/h). The purpose of the new speed limit was that it would be perceived as more logical than before. This should in itself increase its acceptance among road users. If all road users respect the speed limits then approximately 150 lives would be saved each year. In addition to saving lives, a reduction in speed would reduce the emission of carbon dioxide by about 700 000 tonnes. Work to review and implement the new speed limits began in 2008 and will affect about 20 000 km of roads. The present study aimed to elicit the views of different road user groups and residents along the roads using a qualitative approach. The study was conducted in rural and urban areas where the new speed limits had been implemented. Questions were: 'What is the experience of the new speed limits?' 'Is there a difference of opinion between road users in rural and urban areas?' and 'Is there a difference of opinion between road user groups?' Two focus groups were conducted with residents in rural areas. The first focused on vulnerable road users and the other on the situation of the residents. In an urban area three focus groups were used that discussed a speed limit reduction from 50 to 40 km/h. The focus groups involved vulnerable road users, bus drivers and taxi drivers.

The aim with the study was to evaluate the effects on road user behavior when using milled rumble strips in the centre of the lane on a road 6.5 meters wide. The evaluation included measurements of speed and lateral position. Measurements were done before and after milling, and focus group interviews were perfomed with motorcyclists and truck drivers after realisation. The results of the measurements of speed and lateral position showed that milled rumble strips in the middle of the lane do not affect car drivers. A slight increase in the standard deviation of the lateral position for passenger cars may be noted. Truck drivers were affected slightly more: significantly lower speed was detected as well as that trucks moved closer to the road centre, and the standard deviation of lateral position increased. This is not what the drivers themselves report to experience. They say that their choice of speed is unchanged. All in all truck drivers were negative to the rumble strips in the centre of the lane. One argument was that they disturbe the "line" during the drive and make it difficult to choose the placement they want to have. Truck drivers do not believe that they, in case of falling asleep, (in contrary to expectations) would have time enough to act in order to aviod a crash, since the roads are too narrow. Also the motorcyclists are negative to the centre lane location of rumble strips. They agree, however, that rumble strips in the centre of the road and in the roadside are postitive in terms of traffic safety.

The Skellefte Model is a project that is intended to reduce the number of repeat drunk driving offences by improving cooperation between agencies such as the police, social services and addiction treatment systems. This report is intended to assess the deficiencies and merits that exist according to people who are working with the Skellefte Model. The study is based on material from twenty interviews that were conducted between October 2007 and January 2008. Overall, the interviewees paint a relatively positive picture of the Skellefte Model, and they are often highly motivated.

The Skellefte Model is a project whose purpose is to reduce the number of repeated drunk driving offences by improving cooperation between the police, social services, addiction treatment systems, county administrative boards, public prosecutors, judges and the criminal justice system. The project's key concept is that suspected drunk drivers must come into contact with municipal social services or be taken care of by the county council addiction treatment system as quickly as possible, and preferably within 24 hours after being apprehended and questioned by the police. The evaluation indicates that the Skellefte Model is socio-economically beneficial. A majority of those who are working in the project also believe that the model works well, but that there are numerous problems, such as administrative problems and routines, a need to better embed the model among administrators, etc. The evaluation also shows that there is room for improvement in the handling of drugged drivers. The results differ greatly from county to county. The inter-county differences are likely due to factors such as when the project began and discrepancies in terms of the application of routines, motivation and embedment among employees. They may also be attributable to some extent to the fact that some aspects of the Skellefte Model are being applied in different ways and adapted to disparate local and regional conditions.