Den här rapporten bygger på en studie av mobilitetsstrategier hos personer i stadsdelarna Angered, Hammarkullen och Lövgärdet i Göteborg samt områdena Hallunda/Norsborg,Alby och Fittja i norra delarna av Botkyrka kommun utanför Stockholm. Det är urbana områden som anses vara socialt utsatta och som bland annat känneteckas av låg socioekonomisk status och kriminell inverkan. De som bor där reser mindre och äger bil i mindre utsträckning än personer som bor i andra urbana områden. Syftet med studien var dels att studera mobilitets strategier hos människor som bor, arbetar eller har aktiviteter i de studerade områdena, med ett särskilt fokus på hur kollektivtrafiken upplevs, används och kan tillgodose mobilitetsbehov, dels att tillhandahålla planeringsunderlag för att kollektivtrafiken i svenska städer ska kunna bidra till tillgänglighet och ett socialt rättvist transportsystem.
Studiens viktigaste slutsatser är följande:
- Låg inkomst, låg utbildning och bristande kunskaper i det svenska språket är faktorersom hör ihop med socialt utsatta områdens karaktär och som gör det svårt att ta körkort,skaffa bil eller flytta närmare jobb och skola. En väl fungerade kollektivtrafik är därfören viktig resurs för delaktighet och integrering i samhället.
- För resenärer med begränsade ekonomiska resurser kan både enkel- och månadsbiljetteri kollektivtrafiken vara dyra att köpa.• För de som arbetar kvällar, nätter och helger, och för de som arbetar på avsides belägnaarbetsplatser, kan pendling med kollektivtrafiken utgöra en utmaning.
- Förutom avstånd till kollektivtrafiken är faktorer som geografi, topografi, väder, väglag,mörker och ljus, upplevd trygghet och parkeringsmöjligheter för cykel och bilavgörande för hur tillgänglig kollektivtrafiken är.
- Kollektivt resande betraktas av många som mindre attraktivt än att resa med bil och dettycks finnas en utbredd skjutskultur i de områden som den här studien behandlar.
- En dokumentanalys visar att regionala styrdokument som reglerarkollektivtrafikplaneringen fokuserar på yrkesarbetandes pendling, studenters pendlingoch på att uppfylla funktionsnedsatta resenärers behov.
Vi har träffat och intervjuat 41 personer som var arbetssökande, studerande på gymnasie eller universitetsnivå eller anställda i låginkomstyrken.
Inom ramen för det här projketet har vi också analyserat lokala och regionalastyrdokument, som reglerar kollektivtrafikplaneringen för Angered och Botkyrka.
Resultaten visar att informanterna har positiva uppfattningar om sina bostadsområden. De har närhet till vänner, handel, service och kollektivtrafik. De upplever ett lugn och en trygghet i bostadsområdena, även om kriminalitet förekommer och är synligt.
Kollektivtrafiken är en viktig resurs i det dagliga livet för de unga arbetssökande och studerande vi intervjuat. Kollektivtrafiken tar dem dit de behöver och de upplever att de kan åka vart de vill med kollektivtrafiken. En viktig förklaring till att kollektivtrafiken fungerar så väl för den här gruppen är att de unga arbetssökande och studerande har fåmåsten i vardagen, de har till exempel få tider de behöver passa. De arbetar inte, har inga små barn eller ansvar för hushållet. Om de missar bussen eller blir försenade får det inte så stora konsekvenser.
I projektet intervjuades också undersköterskor och vårdbiträden på två äldreboenden. På det ena äldreboendet, som ligger på gångavstånd från en pendeltågsstation, upplevde de intervjuade en god mobilitet. Kollektivtrafiken fungerade bra för arbetspendling. Det andra äldreboendet ligger perifert beläget med bristfällig försörjning av kollektivtrafik, särskilt under kvällar och helger. Den närmsta pendeltågstationen ligger tre kilometer från äldreboendet, där kan resenärer byta till en buss som stannar på cirka 15 minuters gångavstång från äldreboendet. Några av de anställda vid detta äldreboende skiftade mellan fyra olika färdsätt för att ta sig till och från arbetet och hade i högtrafik en restidpå en timme eller mer. Under helgen kunde väntetiden vid pendeltågsstationen vara upptill en timme. Alternativet att gå mellan arbetsplatsen och tågstationen upplevdes inte möjligt, då arbetsuppgifterna vid äldreboendet är fysiskt betungande. En vanlig mobilitetsstrategi för de som arbetar vid detta äldreboende är att förlita sig på arbetskamrater eller partners som har tillgång till bil.
Många informanter, såväl de unga som äldre förvärsarbetande, uppger att enkel- och månadsbiljetter i kollektivtrafiken är för dyra för dem att köpa. De beskrev olika strategierför att minimera sina kostnader; planka, inte resa alls, eller skynda sig och göra ärenden så snabbt att det är möjligt att resa tillbaka på samma biljett. Flera av de ungainformanterna har dock månadskort som betalas av skolan eller genom försörjningsstöd.
Dokumentanalysen, där vi studerat de regionala styrdokument som reglerar kollektivtrafikplaneringen,visar att kollektivtrafiken är anpassad och planerad för relativt väletablerade grupper i samhället och för personer med funktionsnedsättning som har ett starkt lagstöd. Satsningar riktar sig främst till yrkesarbetande eller till studenter, vilke tantas ge bäst regionalekonomisk utveckling.