Vid dimensionering av vägkonstruktioner med ekvationer som tillkommit på grundval av elasticitetsteorin är den dominerande materialparametern av naturliga skäl elasticitetsmodulen hos de i konstruktionen ingående elementen. Undergrundens och de olika skiktens egenskaper mätes detta sammanhang vanligen genom plattbelastning. Denna tillgår så att en på markytan anbringad cirkulär platta belastas med vertikala krafter enligt något på förhand givet system, och motsvarande nedsjunkning hos plattan bestämmes, vanligen med mätur. Om materialet vore idealt elastiskt, skulle elasticitetsmodulen erhållas ur kvoten mellan anbringad kraft på plattan och den därvid uppmätta nedsjunkningen hos plattan, och denna kvot skulle vara oberoende av kraften och av det använda belastningsschemat. På grund av de icke ideala egenskaperna hos vägbyggnadsmaterial bestämmas modulvärdet ur kvoten mellan en på förhand vald kraft och den "elastiska" nedsjunkningen det föreskrivna belastningsschemat.