I rapporten diskuteras förutsättningarna för, uppläggningen
av och problemen med dagens arbete med att planera nya vägar och järnvägar.
Fyra problemkomplex identifieras. (1) Spelreglerna inom sektorn är sådana att
särintressen har starka skäl att argumentera för önskemål som stundtals kan
stå i konflikt med samhällsintresset. (2) Planeringsprocessen fungerar inte
på avsett sätt, exempelvis genom att det underlag som tas fram i ringa
utsträckning används för att motivera de prioriteringar som görs. (3) Delvis
som en följd av dessa problem genomförs idag investeringar med tveksam
legitimitet; man överinvesterar i vägar och järnvägar samtidigt som viktiga
problem inte hanteras. (4) Slutligen menar vi att man inte i tillräcklig
utsträckning klargör vilken roll som investeringar i, och drift och underhåll
av infrastruktur har i förhållande till andra styrmedel som lagar och
förordningar, organisatoriska förändringar och skatter och avgifter. I
synnerhet är så fallet när man vill komma åt konsekvenser av den ökade
trafiken, ett område där infrastrukturåtgärder ofta är ett svagt styrmedel.
Tre tankar kring institutionella förändringar formuleras.(a) För det första
menar vi att man bör undersöka möjligheterna att öka kommunernas
finansieringsansvar för investeringar som uppenbarligen har sin primära
legitimitet i trafik inom kommunen. (b) För det andra bör planeringsprocessen
reformeras. En del av detta kan vara att låta Trafikutskottet få en utökad
roll i inriktningsplaneringen. (c) Och för det tredje bör man undersöka
möjligheterna att säkerställa mera regelbundna uppföljningar och granskningar
av sektorns verksamhet, exempelvis genom att tillskapa en oberoende
granskningsmyndighet enligt samma mönster som inom arbetsmarknads-, bostads-
och utbildningspolitikens område.