Spårgeometrin hos en järnväg är en viktig egenskap som sätter ett tak för möjliga tåghastigheter och för den åkkomfort som kan förväntas. Detta blir alltmer uppenbart när banor upprustas och förses med ny spåröverbyggnad. Även med införande av snabbtåg med aktiv korglutning gäller att spårgeometrin ofta är begränsande, fast på en något högre nivå än för de konventionella tågen.
Denna rapport redovisar en bakgrund till den norska satsningen på korglutningståg. Därefter presenteras översiktligt Jernbaneverkets åtgärder för en generellt ökad tåghastighet och studier rörande spårkrafter vid förhöjda hastigheter i kurvor (FAS I). Tyngdpunkten i rapporten ligger på en redovisning av en vid VTI genomförd studie av spårgeometrisk optimering och förväntad passagerarkomfort (FAS II). Avslutningsvis redovisas tankar om fortsatta studier rörande korglutningsteknik och dess praktiska tillämpning (FAS III).