En sträcka på 800 m av motorvägen E6 söder om Ljungskile
(Bratteforsån-Lyckorna), öppnad för trafik 1991, uppvisade skador i form av
längsgående sprickor i hjulspåren redan efter ca 5 års trafikering. En
skadeutredning utfördes under 1996 och vägsträckan underhölls genom en
försegling av vägytan på de skadade avsnitten. Det var dock klarlagt redan då
att det fanns ett förstärkningsbehov. Under år 2000 hade vägen omfattande
längs- och tvärgående sprickbildning samt visade en omfattande spårbildning
med ojämnheter. Under år 2000 förstärktes sträckan genom fräsning och
påbyggnad inklusive armering med stålnät. Inom vägavsnittet anlades tre
provsträckor för undersökning av stålnätsarmeringens betydelse för upphöjning
och förbättring av bärigheten och motståndet mot sprickor och spår. Denna
rapport beskriver dessa sträckor samt redovisar resultat från uppföljning
under tre år. Det här är det första svenska försöket med stålarmerad väg där
uppföljningen skett med töjningsgivare i vägkonstruktionen. Syftet med
projektet i Ljungskile är att studera stålnätets förmåga att ge ökad bärighet
i vägkroppen och motverka sprickor och spårbildning i beläggningsytan.
Uppföljning med fallviktsmätningar visar inga nämnbara skillnader mellan
provsträckorna. Resultaten från töjningsgivarna i asfaltbeläggningen däremot
gav stora skillnader i töjningsnivå mellan provsträckorna. De största
töjningarna uppmättes på referenssträckan. Armerade sträckor uppvisade
betydligt lägre töjningar. Spårdjupsmätningarna med Primal visade hittills på
liten spårbildning och inga tydliga skillnader mellan provsträckorna. Om
tendensen till spårutveckling fortsätter kommer de båda stålarmerade
konstruktionerna uppvisa en något lägre spårbildning än referenssträckan.
Vägen har ännu bara trafikerats två år efter förstärkningsåtgärden och den
fortsatta utvecklingen är av största intresse att följa!