År 2010 lades Vägverket och Banverket ner och i stället tillskapades Trafikverket. Den nya myndigheten har två huvuduppgifter; den ena är att ta fram ett underlag för de beslut regering och riksdag fattar om anslag och prioriteringar av medel för investeringar, drift och underhåll av landets infrastruktur; den andra att omvandla fattade beslut om anslagstilldelning till faktisk handling genom att upphandla de projekt och verksamheter som ska genomföras. Syftet med denna essä är att diskutera om övergången från två separata till en enda myndighet förbättrat effektiviteten i resursanvändningen. Det visar sig svårt att identifiera några sådana vinster. Genomgången pekar emellertid på att den sammanslagna verksamheten kan innebära förbättringar idet dagliga arbetet med att bygga och underhålla infrastruktur. Den övergång från egen regi till upphandling i konkurrens som skedde innan den nya myndighetens tillkomst skapade i sig effektivitetsvinster. En samordning av upphandlingar av underhåll och investeringar i vägar och järnvägar i en enda myndighet ger dessutom en öppning för att bättre följa upp den verksamhet som genomförs för att säkerställa kostnadseffektivitet. Uppföljningar av verksamhet i svensk offentlig sektor har en generellt låg prioritet, något som utgör en broms för möjligheten att utveckla verksamheten och att understödja innovationer.