Under åren 2007−2012 har 153 cyklister omkommit och fler än 44 000 skadat sig så illa i trafiken att de uppsökt akut sjukvård. Av de skadade cyklisterna har 8 400 skadats allvarligt och 1 100 mycket allvarligt. Knappt hälften av de allvarliga skadorna är på armar och axlar. Ungefär 90 % av alla olyckor där cyklister får en allvarlig skada sker i tätort. Åtta av tio har skadats i en singelolycka, lite drygt var tionde i en kollision med motorfordon. Av de dödade cyklisterna har 69 % omkommit i kollision med motorfordon, vanligtvis en personbil. Utifrån analyser av de orsaker som bedöms ligga bakom cykelolyckorna, anses en förbättrad halkbekämpning och vinterdäck till cykeln vara de åtgärder som har störst potential att minska antalet allvarligt skadade cyklister, liksom användning av cykelhjälm och skyddsjacka/-byxor. Andra viktiga åtgärder är borttagande av lösgrus, bra barmarksunderhåll och justering av kantstenar, följt av separerade cykelbanor, säkra cykelöverfarter och att ta bort fasta föremål på och i anslutning av cykelvägen. Många allvarliga skador hos cyklister kan också undvikas genom att åtgärda brister på cykeln och dess utrustning. För att minska antalet omkomna cyklister är de viktigaste insatserna en ökad hjälmanvändning och att förhindra kollisioner med motorfordon eller att minska krockvåldet vid dessa, genom separering, säkra cykelöverfarter, nödbroms och/eller utvändig krockkudde på bilarna och varningssystem i lastbilar för cyklister i ”döda vinkeln”. Analyserna som presenteras i rapporten har utförts på uppdrag av Trafikverket och ingår i det aktörsgemensamma arbetet med att ta fram en strategi för säker cykling.

A total of 153 cyclists were killed between 2007 and 2012, while more than 44,000 were so badly injured that they were admitted to A&E departments. 8,400 of the injured cyclists were seriously injured and 1,100 very seriously injured. Half the serious injuries are injuries to the arms and shoulders. About 90% of all cycling accidents in which cyclists are seriously injured happen in urban areas. Eight of every ten cyclists seriously injured sustained their injuries in single-bicycle accidents, and just over one-tenth in bicycle-motor vehicle accidents. The majority, 69%, of cyclists killed, lost their lives in collisions with motor vehicles, usually cars. Given what are judged to be the underlying causes of bicycle accidents, improved ice removal and winter tyres for bikes are considered to be the measures with the biggest potential for reducing the number of cyclists seriously injured, as well as the use of a cycle helmet and a protective jacket and trousers. Other important accident prevention measures are the removal of loose grit, good surface maintenance and adjusted kerbstones, followed by segregated cycle paths, safe bicycle crossings/overpasses and the removing of fixed objects on and beside the cycle path. Many serious injuries to cyclists can also be avoided by remedy deficiencies on the bicycle or its equipment. The most important measures for reducing the number of cyclist fatalities are increased helmet use and the prevention of collisions with motor vehicles or a reduction of the violence of such collisions by means of segregation, safe bicycle crossings/overpasses, emergency brakes and/or an external air bag on cars, and, for lorries, a warning system alerting drivers to the presence of cyclists in the “dead angle”. The analyses presented in this report were undertaken on behalf of the Swedish Transport Administration, and forms part of the work to devise a policy strategy for safe cycling.