Inom EU inträffar varje år 1 300 000 trafikolyckor med kroppsskador som följd. Olyckskostnaderna beräknas uppgå till 160 miljarder euro vilket motsvarar 2 procent av EU-ländernas BNP. Enbart i den svenska trafiken omkommer varje år 400–500 personer och flera tusen skadas. Trafikskador är, som för många andra länder, ett av Sveriges folkhälsoproblem. Samhället avsätter också stora resurser för att minska antalet olyckor och för att begränsa skadorna när olyckan väl är framme. En del av denna resursåtgång avser försäkringsbolagen och deras ansvarstagande för (vissa av) konsekvenserna av trafikolyckor. En central fråga för denna rapport är försäkrings- premiernas utformning och möjligheten att utforma premierna på ett sätt som reducerar olycksrisken. Vi menar att man nu med stöd av modern teknik har möjlighet att koppla premiens storlek till faktiskt beteende. Den snabba utvecklingen av fordonselektronik ger förutsättningar för att observera förar- beteende i form av hastighet i förhållande till gällande hastighetsbestämmelser. Detta öppnar i sin tur dörren för att förmå förarna att sänka hastigheten och därmed minska olycksrisken på ett helt annat sätt än vad som tidigare varit möjligt. I rapporten redovisas en översikt över internationella erfarenheter på området liksom en genomgång av de tekniska förutsättningarna för att använda sådana svarta lådor. Dessutom utvecklas ett förslat till struktur på det tänkta premiesystemet. Där framgår också att försäkringsbolagen kanske inte har tillräckligt intresse av att själva ta till vara detta tekniska paradigmskifte. I stället måste staten spela en aktiv roll, dels för att säkerställa en öppen standard för den tekniska plattformen som ska finnas i bilarna, dels för att lägga grundvalen för de nya spelregler som kommer att behövas. Vi argumenterar för att detta torde vara möjligt att åstadkomma till förhållandevis låga samhällskostnader.