Under 1990-talet har det skett en förskjutning av förarutbildningen i Sverige från ”färdighet-inriktat” innehåll, med fokus på att förbättra körfärdigheter att hantera kritiska situationer, till ”insiktsinriktat” innehåll med fokus på att undvika kritiska situationer genom stora säkerhetsmarginaler. Det har också förts en diskussion kring fördelar och nackdelar med respektive utbildningsstrategi. Studien är experimentellt upplagd med två försöksgrupper och en kontrollgrupp bestående av totalt 48 unga män i 20-årsåldern. Syftet är att jämföra de två förarutbildningsstrategierna i tre avseenden enligt nedanstående delstudier. 1. Jämförelse av körstil i verklig trafik, där datainsamlingen skett med instrumenterad bil. 2. Jämförelse av hur man bedömde andra förares säkerhetsmarginaler utifrån verkliga videosekvenser 3. Jämförelse av eventuell överskattning av egen körförmåga vid kritiska situationer på halt underlag. Slutsatsen av projektet är att det inte gått att påvisa några positiva trafiksäkerhetseffekter av de två studerade utbildningsstrategierna. Resultaten från delstudie 1 och 3 antyder snarare att den färdighetsinriktade utbildningen till och med kan ha negativa trafiksäkerhetseffekter. Utfallet av delstudie 2 uppvisar motsatta tendenser jämfört med delstudie 1 och 3. Projektet bör därför följas upp med en fortsatt intervjustudie av de som deltagit i de olika utbildningsstrategierna för att se om deltagarnas behållning stödjer de uppkomna resultaten.