Dubbslitaget, som förorsakat en stor del av spårbildningen på det högtrafikerade vägnätet, har medfört att mer nötningsresistenta slitlagerbeläggningar utvecklats, till exempel olika varianter av skelettasfalt. I dessa sammanhang har VTI medverkat vid ett antal prowägsförsök där syftet bland annat varit att undersöka slitstyrkan hos olika asfaltbeläggningar. Denna rapport sammanfattar fem provvägsförsök med slitlager av skelettasfalt eller dränerande asfaltbetong och ytterligare sex kontrollsträckor med skelettasfalt eller tät asfaltbetong. Beläggningarna har följts upp sedan de var nylagda. Uppföljningen omfattar upp till åtta vintrars (1990-1998) dubbslitage mätt med VTI:s laserprofilometer. Förutom mätning av dubbslitaget ingår kontinuerliga RST-mätningar, skadebesiktningar och i vissa fall mätningar av dubbanvändningen. Stenmaterialkvalitet, största stenstorlek och bindemedelstyp ärexempel på parametrar som ingår i analysen av prowägama. De årliga uppföljningarna visar att beläggningsslitaget från dubbade fordon har minskat markant under 1990-talet genom nya, slitstarka beläggningstyper, val av högkvalitativa stenmaterial och införande av skonsammare dubbdäck. Trots förhållandevis hög dubbanvändning under senare vintrar har slitaget på prowägama minskatoch ibland påtagligt. SPS-talen (specifika slitaget, gram bortnött material per dubbat fordon och kilometer) närmar sig numera extremt låga nivåer med SPS-tal på 2-4 för skelettasfalt med högkvalitativa stenmaterial. Det innebär att den spårbildning som förorsakas av dubbtrafiken i många fall hamnar på låga nivåer. På de mest trafikerade vägarna står dock fortfarande dubbslitaget för merparten av spårbildningen.Stenmaterialets kvalitet är den enskilda parameter som har störst betydelse för beläggningens förmåga att motstå dubbslitage. Stenhalten är en annan viktig faktor som tillsammans med den tredje faktorn, lättviktsdubben är förklaringen till det markant reducerade dubbslitaget. Typen av bindemedel, modifierat eller konventionellt, verkar inte påverka slitstyrkan hos skelett- eller dränerande asfalt.